Åsa Foglé

Första advent
Var och släppte ut hästarna och fixade stallet i morse och även om jag ville säga upp mig när klockan ringde så var det skönt att komma ut. Gryning när det sakta ljusnar, ett par minusgrader, frisk, klar luft och hästar frustar och mumsar på hö är något speciellt. Balsam för en hästnördssjäl och en sovmorgon går faktiskt inte upp emot det. Lillen gjorde ett kort lösgörande pass på banan igår, krut i tassarna, spöken i skallen. Det finns nog en hel del i den där hästen, "bara jag kan tämja den", som min käre hovslagare säger. Nu ska jag åka till Borås och coacha några elever när de ska tävla. 
 
Önskar er en mysig advent, vi hörs! 
 
 
Novemberkoman
 
November är i särklass årets värsta månad. Jag känner mig som en zombie, det är mörkt, kallt, blött och äckligt. Jag vill bara gå i ide. Eller som en vän sa: "Vi kan ingå en pakt och rösta ut november!" Ja tack, gärna. Enda som är bra är att den snart är slut och att december får ta över. Jag längtar!
 
Hästarna då? Det har blivit lite mindre av en varan det senaste då jag har både varit på konferans och jobbat mest hela tiden. Lillen och jag hade ett blött pass på banan i måndags. Vi lyckades pricka in stunden då det regnade som mest, såklart. Men vi blev inte mer än blöta och han gjorde ett bra jobb. Det känns bara som att vi aldrig kommer igång på riktigt, det är alltid något i vägen. Och Halvan har jag inte träffat på typ en vecka, men hon har hållit igång ändå, det är bra. I morgon åker jag dit och rider, vi ska ju göra en start till innan året är slut, måste finslipa. Men det kanske är den här tiden på året. Idag måste jag i alla fall aktivera den Lille på något sätt och sedan är det jobb på ridskolan i kväll. Vi hörs hörni! 
 
 
It's not goodbye, it's see you later
 
Idag tänker jag på en vän som ska låta sin älskade gammelhäst vandra vidare till de evigt gröna ängarna. Det är alltid lika jobbigt, även om det är det bästa. Jag vet hur hon känner just nu. Han kommer ha det gott tillsammans med Marillo och alla andra älskade änglahästar.