Handle with care
Jag är ju som ni vet totalt hästifierad. Det är inte många minuter på dygnet som jag inte tänker på häst, träning, hur jag kan göra något moment bättre eller vad jag kunde gjort istället om jag inte fått förväntat svar av hästar eller för den delen elever. Det första jag tänker på på morgonen är häst och det sista jag tänker på innan jag somnar är häst. Jag googlar, läser bloggar, avhandlingar, om ny forskning, böcker om olika träningsfilosofier och så vidare. Jag tror att 80% av mitt fb-flöde är hästrelaterat. Ibland funderar jag på vem jag skulle vara om jag inte hade hästar som livsstil. Jag har faktiskt ingen aning. Och nu har jag funderat igen.
Mitt träningstänk handlar inte bara om det vi gör när vi sitter på hästen. Det handlar minst lika mycket om hur vi hanterar våra hästar på marken. Jag har tidigare skrivit ett par inlägg om detta, här och här, men ämnet känns outtömligt.
I min skola ska du i samband med att du kopplar på grimkaftet även koppla på ledarskapet. Hur rak är min kommunikation med min häst? Är jag konsekvent eller förvirrar jag den? Låter jag ett beteende passera ena gången medan jag bestraffar/berömmer det nästa gång? Är min häst följsam, har den accepterat mig som ledare och med det är trygg med mig, det vill säga har den förtroende för mig? Och exakt vad förväntar jag mig att den ska göra och inte göra? Dessa frågor tycker jag man bör ställa sig själv då och då. Det är väldigt lätt att släppa lite på regler och ramar här och var för att det ibland är smidigast så, man slipper tjata (påminna) och "vad gör det egentligen att hästen står och skrapar på gången eller inte står still när jag sitter upp?" Det gör massor, om ni frågar mig. De få timmarna om dygnet vi hanterar våra hästar så behöver de sina regler, resten kan de få vara hästar. Och vad jag menar är att man inte behöver avsätta en onsdag ojämn vecka kl 19 för att träna på detta, det handlar om den dagliga hanteringen; att leda in och ut från hagen, eller att man går några varv i ridhuset innan ridpasset och kollar att hästen följer genom att till exempel stanna, backa, flytta den åt sidan osv. Alla hästar har olika personligheter och vissa kanske behöver påminnas oftare än andra. En del kanske tycker att jag är petig och rent av anal när det gäller detta, men jag är övertygad om att hästarna blir så mycket tryggare och säkrare att hantera om man är konsekvent i allt man gör. Sen finns det en detalj som är högst betydande om man ska lyckas. Att ha ett bestämt men avslappnat, förtroendeingivande kroppspråk. Det är det hästarna läser av och tolkar till största del. Det spelar ingen roll hur konsekvent du är om du inte avslappnad eller själv har nerverna på utsidan eller blir irriterad/provocerad. Och hur ska man egentligen kunna peppa, stötta och utbilda sin häst från ryggen om man inte är accepterad ledare och har hästens förtroende på marken? Man kan inte lära sig någon om man inte känner sig trygg och man känner sig inte trygg om man inte har en ledare man kan lita på. Det är precis samma för hästarna. Så om inte annat blir det en säkerhetsrisk att inte "ha kommandot". Och "better safe than sorry" i alla fall i min värld.
***
Idag är det måndag och Carmen ska få laser och akupunktur och Lillen ska ridas. Det blir fint det!