Åsa Foglé

Carmenzita M.Ge (SWB)
 
Alltså denna hästen. Denna ambitiösa, vackra, modiga, väldigt snälla och ibland lite förnäma häst. Jag är så kär i henne och jag försöker verkligen att göra allt som står i min makt för att hon ska bli frisk och ridbar igen. Vi kämpar på med rehabiliteringen från marken. Vi powerwalkar, tömkör med equibandet, strechar, masserar och klättrar. Jag upplever att hon är långt mycket rörligare och smidigare efter behandlingen och strechövningarna och hon rör sig på ett annat sätt, så jag hoppas, hoppas, hoppas att det går åt rätt håll. Idag kör vi lite bodybalance till förrätt och tömkörning med Equibandet till huvudrätt. Efterrätt blir promenad på hårt. Det blir fint. 
 
Vad gör ni idag? :)
Winter is coming
Den här veckan försvann också fort och dessutom har vi nu gått över till vintertid. Jag har gått av ett jobbdygn och sitter nu i soffan med ett öga på George Morris clinic på Flyinge och ett på datorn. Blir lite sugen på att hoppa till och med, haha. Det får nog ingå i veckans plan för Lillen. 
 
Igår var jag och Carmen på work shop i Equibodybalance med Vivi på Care of Ewards och fick lite tips hur vi kan jobba vidare med sjukgymnastiken/rehabiliteringen. Equibodybalance är ju ett ganksa nytt koncept och kanske kan tänkas lite flummigt när man är klassiskt skolad. Men jag försöker vara open minded för nytänkade som har antingen en vetenskaplig grund, som Equibandet, eller som kan förklaras och demonstreras och visa skillnader. Och Equibodybalance går ut på att hästen ska hitta sin egen balans i ett lågt tempo och sträcka ut och ner hals och huvud för att tänja ut överlinjen. Och det blir ett komplement till den övriga träningen. Det ena utesluter inte det andra, tänker jag! Carmen fick i alla fall beröm och visade sig från sin bästa sida igår. Idag tar vi en promenad (om vi inte blåser bort). Lillen, gotlandsrusset, ska få sig en klippning. Det blir bra det! 
 
God morgon måndag
Det är verkligen så vackert ute nu, vilken höst! Igrå såg det ut såhär när jag tog in hästarna. Jag älskar att det börjar bli kyligt, man får ta fram dunvästar, vantar och raggsockar och  mysa runt i. Men november, min komamånad, närmar sig och jag börjar redan känna av det. Igår gick jag och lade mig långt tidigare än vanligt men jag har inte sovit speciellt bra för det. Det tillhör liksom koman, att vara som en zombie, men ändå inte kunna sova och sen när jag väl sover drömma JÄTTEkonstiga saker som jag inte riktigt kan skaka av mig när jag vaknar. Om jag vaknar. Ja, ni hör ju. Eller så är det den här jädra förkylningen som aldrig släpper helt. 
 
Jag ska försöka rida lite i alla fall idag, det känns som det var hundra år sen. Typ. Lillen ska få ett lösgörande pass och Carmen ska ut på road work för hand. Hon är allt duktig med sin sjukgymnastik, gör sina strechövningar och träningsprogram bra och jag ser en stor skillnad i rörligheten i ryggen på henne. Mycket bra. Eventuellt åker vi på work shop med Equibandet (som fungerar mycket bra) på lördag för att få hjälp med att utforma ett bra program till henne.