Hästeriet

Det är verkligen så vackert ute nu, vilken höst! Igrå såg det ut såhär när jag tog in hästarna. Jag älskar att det börjar bli kyligt, man får ta fram dunvästar, vantar och raggsockar och  mysa runt i. Men november, min komamånad, närmar sig och jag börjar redan känna av det. Igår gick jag och lade mig långt tidigare än vanligt men jag har inte sovit speciellt bra för det. Det tillhör liksom koman, att vara som en zombie, men ändå inte kunna sova och sen när jag väl sover drömma JÄTTEkonstiga saker som jag inte riktigt kan skaka av mig när jag vaknar. Om jag vaknar. Ja, ni hör ju. Eller så är det den här jädra förkylningen som aldrig släpper helt. 

 

Jag ska försöka rida lite i alla fall idag, det känns som det var hundra år sen. Typ. Lillen ska få ett lösgörande pass och Carmen ska ut på road work för hand. Hon är allt duktig med sin sjukgymnastik, gör sina strechövningar och träningsprogram bra och jag ser en stor skillnad i rörligheten i ryggen på henne. Mycket bra. Eventuellt åker vi på work shop med Equibandet (som fungerar mycket bra) på lördag för att få hjälp med att utforma ett bra program till henne.