Respekt och förtroende?

Härom dagen hittade jag årets sista nummer av Hippson i brevlådan, men det var inte förrän igår jag hade tid att bläddra igenom den. Det är nämligen så jag läser tidningar. Jag måste alltid bläddra ett varv för att se vad den innehåller i det stora hela. Jag kan inte läsa en artikel och koncentrera mig på vad det står om jag inte vet vad som kommer på nästa sida eller senare i tidningen. Jag är nog för nyfiken för det. Eller så är det så jag prioriterar, haha. Tiden är knapp och ska läggas på det roligaste, mest intressanta.
 
Anyway, en artikel (i en ny artikelserie "Ur hästar synvinkel") handlade om relationen och kommunikationen generellt mellan häst och människa. Som ni vet är det något jag har intresserat mig för ganska mycket de senaste åren, så givetvis fastnade jag där. Artikeln är ett samtal mellan Petra Andersson som forskar i filosofi kring hästar vid Göteborgs universitet och Elke Hartmann, hästforskare vid SLU. De diskuterar bland annat om rangordning i grupp, om hästens rang har betydelse i träningssituation, om hästen ser människan som ledare, och vad är egentligen ett bra ledarskap för hästen?
 
Det fick mig att fundera ett snäpp till kring termer som "respekt" och "förtroende" för varandra i båda riktningar. Kan vi verkligen begära respekt av vår häst? Eller är det att förmänskliga den? Vad är respekt ens? Kan ett bra ledarskap inge förtroende hos hästen? Och vad är ett bra ledarskap egentligen? 
 
Jag låter funderingarna jäsa lite och återkommer. Kom gärna med tankar och funderingar ni med! Nu ska jag äta tomtegröt och sen blir det stallet. Ha en fin torsdag hörni!