Åsa Foglé

Från klarhet till klarhet
Halvvägs in i semestern har jag idag varit och jobbat lite. Men på mitt jobb som jag egentligen inte skulle behöva någon semester ifrån; Att hjälpa elever och deras hästar att utvecklas. Och ekipagen idag gjorde riktigt bra pass. Det går från klarhet till klarhet, som man säger i sportsammanhang ;)
 
Idag hjälpte jag även ena hästen att lära sig lasta sig själv, eller "skicka in" den i transporten. Matte har haft problem när de ska åka hemifrån och hästen är inte rädd för transporten på något sätt, den vill bara inte gå in. Eller snarare, den vill inte åka hemifrån. När det är dags att åka hem brukar det inte vara några större problem att få den att gå in i transporten. Och jag fick för första gången se den tjuriga sidan av denna häst, som annars varit väldigt positiv till arbete. Och den var inte lite tjurig, haha. Öronen bakåt, skadade på huvudet och stampade irriterat med frambenen och trampade runt när jag bad den att föllja med till transporten. Det växte nästan ut horn i pannan på den. Och då menar jag inte ett enhörningshorn, haha. Men en stund och några övningar senare så gick den lugnt och säkert själv in i transporten. Att vara tydlig, lugn, konsekvent och tålmodig = framgång. Och det är så roligt att kunna hjälpa och tipsa hur man kan göra både ridningen och hanteringen ännu bättre och lättare. 
 
Resten av dagen tänker jag ta det lugnt tills det är dags att åka till hästarna. Hundarna vi passat en vecka är hemma hos matte och husse igen och det är nästan lite tomt. Nu, mer kaffe! 
 
 
 
 
Sommarmorgon
Sommaren har verkligen kommit med besked och jag är vaken i ottan för att ta en skrittur innan den värsta värmen och insekterna kommer. Stallägarens dotter (låter som ett namn på en harlequinroman eller sämre miniserie, haha!) hänger med, så hon får styra den ena hästen så tar jag den andra. Det blir mysigt, men inte så mycket mer än så på hästfronten idag. Ja, förutom att mocka, fixa stall, köra ut vatten, försöka trolla ihop Carmens jättetrasiga flugtäcke. Och kanske tar jag en sväng till Lilla Edet och kollar på grand prixen. Vi får se! 
 
 
Två tävlingsdagar i Lilla Edet
Det blev ett par tävlingsdagar med både blandade resultat och väderlek, kan man säga. I torsdags var det högsommarvärme när jag skulle rida första klassen. Jag värmde ca en kvart bara, eftersom han skulle gå en klass till (och för att jag var lite sen såklart..) och sen tog vi oss igenom LA:3 och det gick faktiskt över förväntan. Travprogrammet kändes bra, jag hade dragläge och han kändes reglerbar och rund. I galopprogrammet var det lite mer hej baberiba med ömsom kamel-style och ömsom hyfsad känsla. Resultat på 65,43% och strax utanför placering. 
 
Till andra klassen blev det helt andra förutsättningar. Jag värmde upp och fick till det rätt bra, om jag får säga det själv, fick på mig kavajen och kom in i collecting ring. Då blev det mörkt på himlen, det började mullra och droppa lite. Lagom till jag fick komma in på banan öppnade sig himlen och det fullkomligen vräkte ner. Det var inte lite regn och det gjorde banan till lervälling, halkigt och sörjigt, och det var inte Lillens kopp te. För första gången visade han väldigt tydligt att han inte ville. Han blev osäker på underlaget och tappade bort sig. Jag var trött och förbannad på väderhelvetet (rent ut sagt) och tappade hela konceptet och gav mer eller mindre upp. Egentligen borde jag ha utgått, men jag valde att rida klart, med resultat på strax över 59% med ett par rejäla missar som drog ner medelbetyget. Satte dock 7or på de enkla bytena, på något märkligt sätt. Men, nu har vi testat det också. Och nu när jag tittar på siffrorna och tänker tillbaka på ritten så var den inte så dålig under förutsättningarna. 
 
Inför gårdagens start var det mycket bättre omständigheter. Även om det var apvarmt så var underlaget bättre och Lillen kändes riktigt fin på framridningen, även om det var bastu i ridhuset. På banan sen så hade jag stundtals fin känsla, även om han stod emot lite här och var. Men jag red ordentligt och vi kämpade trots blinningar och 28 grader varmt. Och det belönades med 66,08%. Jag var näst sista ryttare och hamnade med det på en sjätte- och sistaplacering, men blev nerpetad med en hundradels procent av sista ryttaren ut. Det verkar gå troll i det här med att alltid komma precis utanför. Men jaja, det viktigaste är ju ridkänslan och den tar sig ju! 
 
Och så lite tankar om (och feedback till) tävlingsplatsen i sig: 
 
Banor och underlag: Ridhuset var bra, men tyvärr tyckte jag det var för hårt på framridningen ute. Tävlingsbanan var bättre när det var torrt men det blev alldeles för klafsigt efter ösregnet. 
Parkering: Bra med vakter som hade ordning och reda på torr och bra grusparkering. Kanske lite trångt ur säkerhetssynpunkt. Husvagnar, barnvagnar, grillar och utemöbler lite för nära hästarna.
Anläggning: En bra anläggning med allting nära. Plus i kanten för möjligheten att duscha av hästen efter ritt. Lite sämre med avgränsningar mellan hästar och fotfolk. Jag upplevde det alldeles för många barnvagnar och sandaler för nära tävlingsnerviga dressyrhästar. Personligen skulle jag inte vilja att min häst sätter sig i en barnvagn för att någonting skrämmer honom. Får kalla kårar av tanken bara. 
Funktionärer: Jag såg inte så många runt banorna, hade gärna haft någon vid framridning och collecting ring. Men det är ju ett problem att få tillräcklingt med funktionärer för många klubbar, så jag klandrar dem inte. Dock bra att speaker meddelade vem som skulle in på banan och vem som skulle hålla sig beredd. 
Café: I mindre skala. Några mackor, bullar, godis och läsk. Dagens lunch fanns dock, men nja. 
Hederspriser: Superfina, verkligen! Där hade de lyckats att få till bra spons och fina priser, kul! 
 
Och så vill jag ge ett stort tack till min elev och stallkompis som hängde med, groomade, filmade och peppade!