Alternativa ovanligheter
För att hålla mina hästars motivation uppe försöker jag att variera träningen så mycket som möjligt. Och jag försöker inte bara variera mellan dressyrridning, tömkörning, uteritter, equibodybalance och gymnastikhoppning, utan även lägga in lite kommunikation- , tolerans och teamövningar, lek och jag har en plan på att även trickträna Lillen lite. Något säger mig att Carmen inte kommer vara så intresserad av det, haha. I förrgår plockade jag fram lite prylar i ridhuset, två filtar och ett paraply och presenterade detta för Lillen. Han var lite undrande först men så farligt var det inte förrän jag började snurra lite på paraplyet. Då blev det fnork big time, men nyfikenheten (och kanske min trygga närvaro) tog över flyktinstinkten och han stannade kvar och nosade. Sen longerade jag bredvid, runt och förbi. Inga problem. Igår placerade jag samma saker på samma platser i ridhuset och satt upp på Lillen. Red ett helt vanligt dressyrpass, runt, förbi bredvid och det gick som en dans, och för att spänna bågen testade jag efter att rida över filtarna. Lillen kan ibland vara lite "markskygg", dvs reagera om markens utseende ändras, t ex gå från grus till gräs eller ljust underlag till mörkt osv, men inte en reaktion. Duktig pojk!
Carmen skrittade ut i förrgår så igår hon fick gå ner och titta på grejerna i endast träns och arbetsrep. Jag hade förväntat mig en kraftigare reaktion a la giraff, storvarning och fnork. Men hon gick fram med spetsade öron, nosade på paraplyet, lyfte huvudet och tittade på mig, gick till filten, nosade, mulade, lyfte huvudet och tittade på mig precis som: "Jaha?" Sen fick hon jogga bredvid precis som Lillen och jag kunde till och med stå med paraplyet som om det regnade och hon joggade på, inte så berörd, haha. De slutar aldrig förvåna, mina fina hästar. Det blir dock spännande när jag ska sitta upp på henne med grejerna på marken.