Åsa Foglé

Ridlärare är pedagoger
Hej måndag! Här sitter jag och dricker kaffe. Jag skulle egentligen ha tränat på förmiddagen med tränaren var förkyld så det vart inställt. Det lämnade mig utrymme att filosofera lite igen.
 
Det finns så många dimensioner av ridning och ridutbildning. Och kanske är det därför det är så svårt, både att lära sig och att undervisa. Men för mig är det också charmen och utmaningen, både som ryttare och ridlärare. Jag har tidigare varit inne på vilken komplex kommunikationskedja ridutbildning innebär, men jag vill ta det en vända till för att medvetandegöra det lite till. 
 
Såhär går det till på ett ungefär:
 
1. Ridlärarens uppgift är att kunna se och ha inlevelse för hur det känns för ryttaren i sadeln. Det kräver både erfarenhet från att ha ridit mycket själv och på många olika hästar. Det krävs också ett öga för detaljer som gör skillnad och en bred teoretisk kompetens inom ridlära men också kunskap biomekanik och fysiska förutsättningar hos både häst och ryttare. 
 
2. Ridläraren ska därefter kunna ge en instruktion anpassad så att eleven på lättaste sätt kan tillgodose sig den. Det förutsätter att ridläraren och eleven känner varandra till viss del, men framför allt att ridläraren har olika pedagogiska verktyg att förmedla instruktionen med. Alla elever kan inte undervisas på samma sätt. 
 
3. Eleven ska sen tolka instruktionen utifrån den egna riderfarenheten, det teoretiska kunnandet, fysiska och psykiska förutsättningar och därefter kunna koordinera kroppen och ge hästen signalerna så medvetet och tydligt som möjligt. Det kräven en stor koncentration och simultankapacitet. Lyssna, tänka, känna, förändra. Och det samtidigt som man "manövrerar" hästen eftersom instruktionerna måste ges i stunden för att få maximal effekt. 
 
4. Nästa steg i kedjan är hästen. Även den ska efter egna erfarenheter och utbildning tolka ryttarens (medvetna och omedvetna) signaler och efter det förändra sig. Och här har vi uppenbarligen med ett djur att göra. Ett djur med en egen personlighet, dagsform, psykiska och kanske framför allt fysiska förutsättningar. Alla hästar kan inte tränas och ridas på exakt samma sätt. Men hästen ska tolka ryttarens signaler och svara genom att förändra sig. Och här är alltid ett "felaktigt" svar bättre än inget svar alls. Sen kan man spinna vidare på varför svaret blir felaktigt, men jag vågar påstå att i majoriteten av fallen så är det för att ryttaren sänder fel signaler. Man har dessutom bara tre sekunder på dig att berömma hästen när den gör rätt, så att den ska koppla berömmet med beteendet. Efter det berömmer man någon annat i hästens värld. 
 
5. Kommunikationen går tillbaka till ridläraren som ska se förändringen och feedbacka direkt, antingen med beröm eller vidare instruktion tills utfallet blir som förväntat. Det gäller att se hur instruktionen tas emot och om man behöver formulera sig eller göra annorlunda. Det hjälper inte att bara skrika högre om meddelandet inte gått fram, som en gammal mattelärare jag hade i gymnasiet. När jag satt som ett frågetecken och bad honom förklara x och yn igen gjorde han det genom att säga exakt samma sak, men också genom att höja rösten och tro att jag skulle förstå bättre.. 
 
Så här ser i alla fall en ridlektion ut, i ca 45 minuter. Kommunikationen skickas fram och tillbaka hela tiden. Inte konstigt att både hästar och ryttare är trötta efter. Lägg sen till vad jag vill kalla de olika dimensionerna av ridning: Ryttaren ska lära sig rida, hästen ska lära sig bli riden eller kanske den svåraste; både häst och ryttare ska lära sig tillsammans. Vid det sistnämnda är det av yttersta vikt att man har bra hjälp från marken. 
 
 
Ridskolor är en av få fritidsaktivteter där man har flerårigt högskoleutbildad och helst diplomerad personal. En diplomering är ett yrkesprov. Man är helt enkelt testad i sitt yrke och godkänd av examinatorer med egen lång erfarenhet i yrket. En ridlärardiplomering pågår under tre heldagar (!) med både teoretiska och praktiska prov i allt vad det innebär att jobba med hästar och elever. Allt från ridlära, pedagogik, anläggningsskötsel, foderuträkningar, egen färdighet i ridning osv. Det finns alltså en anledning till att detta finns. Dels för att det är oerhört komplext, men också för att vi har ett djur inblandat och i utbildningen ingår kunskap om själva djuret för att på så sätt kunna ha en så säker verksamhet som möjligt. 
 
Är det inte då konstigt att många väljer att träna för duktiga, men ej pedagogiskt utbildade, ryttare? Jo, jag tycker faktiskt det. Bara för att man är en duktig ryttare så är man inte automatiskt en duktig pedagog och lärare. Det är ju egentligen som att att sätta en poet eller författare att lära eleverna svenska. Bara för att hen kan prata svenska betyder det inte att hen automatiskt kan lära ut språket med alla grammatiska regler till alla trettio elever, som lär sig lättast på olika sätt. Eller, obviously, sätta ett väldigt opedagogiskt mattesnille som mattelärare. #gickutmedIGiMaBochC
 
 
 
 
 
 
 
 
 
#1 - Sanna

Kan bara hålla med, pedagogiken är så himla viktig! Du kan ju ha en hur bra tränare som helst, men om denne inte kan föra fram budskapet hjälper det ju inte så mycket..

Svar: Precis!
Åsa Foglé