Åsa Foglé

D-day
Idag händer det. Idag är dagen då jag ska börja styrketräna. På gym. Jag är trött på att vara klen och ha ont överallt, nu ska jag bli stark! Planen är att bara "känna" lite på det idag, inte köra ända in i kaklet, vilket jag är lite av en expert på när jag ska göra något. Allt eller inget. Men jag har med mig en kollega som får både lära och hålla mig på mattan idag. Sen tänker jag försöka köra två dagar i veckan till en början och försöka vara nöjd med det, till en början. Två dagar är bättre än ingen dag och jag tror att jag kanske kan hantera det också, tidsmässigt.
Det ska bli kul och jag har laddat med havregrynsgrött med blåbär och kokt ägg. #ryttareäridrottare
 
"Dygnetruntmänniskan", en reflektion

Anna Hassö hade skrivit ett småroligt, ganska träffande om än såklart kryddat inlägg om olika typer av ryttare som lever på att rida, hur och när de rider beroende på vilken gren de ägnar sig åt.

En annan måste av ekonomiska skäl ha en anställning vid sidan av sin satsning på egna hästar och hästföretag. Och en dag i en annans liv kan se ut ungefär såhär:

Förmiddag i stallet. Mocka, strö, fylla vatten, rida, ta hand om utrustning och häst, rida igen, putsa, hänga in grejerna, släppa ut hästar och snygga till stallet. Av någon anledning sprack tidsplanen idag också.

Hem, börjar byta om redan på vägen in, laddar kaffekokaren, av med resten av kläderna, tvåminutersdusch, äta en macka i farten medan man letar i högen vid sängen vad som kan bli ”dagens civila outfit”. Jeans och en polojumper. Andan i halsen. Sen igen. Slänger på lite smink, hivar upp en tofs, parfym och solglasögon. Hittar inte de vita sneakersarna. Är de i stallet? Hinner inte åka förbi igen och kolla. Tar Blundstonesen. Åker till jobbet.

Tillbaka till stallet på vägen hem. Packar höpåsar och fixar kraftfoder eftersom det inte hanns med i förmiddags. Kvällsmockar och – fodrar, civilklädd. Skinnjackan nerdregglad av nydrucken häst. Sopar och släcker.

Hemma 21.47, hänger tvätt som legat i tvättmaskinen sen igår, tömmer diskmaskinen och laddar den igen med kaoset som belamrar hela köksbänken (sambon gjorde samma sak härom dagen, så turen är min). Klappar katterna och fodrar dem. I säng, ställer klockan på 5.32 för att hinna rida innan nästa arbetspass på 20 timmar startar och sen slutar måndag morgon. Då är det direkt till stallet igen för att rida två hästar för tränare, motionera en tredje, göra stallet, ha elever och så rullar det på.

En kan vara glad om man hinner se sambon ibland. Att ha råd med resor, nya kläder eller andra nöjen kan man mer eller mindre glömma. Inga luncher med Amazon Sueca-stövlar här inte, haha.

Men hästar är livet och livet är hästar, helt enkelt. Det är slitigt emellanåt, men så värt mödan och man får tillbaka så mycket av alla hästar och elever. Visionen viljan är ju att i framtiden kunna jobba med detta på heltid. Och hade jag inte älskat det så hade jag slutat för länge sen.

Nu är det dags för stall innan jobb igen, ha en härlig söndag hörni!

 

Det där med att ha hästar som livsstil
Det är torsdag och solen lyser. Jag var ute för en stund sedan och ställde ut soptunnan för tömning och andades in den friska med fortfarande rätt kalla luften. En sekund att bara var här och nu. 
 
Ibland funderar jag på vad det egentligen innebär att leva som jag gör. Om jag är helt knäpp i skallen? Det är ett ständigt planerande och pusslande med tider och pengar. Jag är anställd på deltid (och underbetald, i alla fall i omsorgen). Jag gillar mitt jobb, men utan ob-tillägg hade det inte funkat, rent ekonomiskt. Jag jobbar ju även på ridskolan och som egen företagare och att kombinera dessa jobb verkar inte veta några gränser. Men det funkar och jag gör det för att jag vill kunna leva såhär. Och min sambo står ut med att jag ständigt jobbar kvällar, åker på träningar, clinics och annat hästigt på ledig tid. Han jobbar också oregelbundet och har (som tur är) dessutom ett par hobbys att sysselsätta sig med när jag aldrig är hemma. Kanske är det därför vi fortfarande är tillsammans, vi ses så sällan, haha! Nej, men skämt åsido så tror jag det är bra att ha sitt egna bredvid det gemsamma. Och jag hade inte klarat att ha någon som sitter hemma (eller står i stallet och trampar) och väntar på mig. Jag blir stressad bara jag tänker på det.
 
Vi vet att det både tar tid och kostar pengar att hålla häst. Och det kostar ännu mer pengar att hålla häst för träning och tävling, som jag gör. Mitt intresse är att lära mig rida på riktigt och att utvecklas som hästmänniska. Lära mig ridkonsten, att utbilda och utveckla hästar och elever. Och med det så har jag lagt så mycket annat åt sidan. Ibland undrar jag hur det känns att ta en spontan weekendresa, eller kunna ligga hemma i soffan en hel dag, ta en AW direkt efter jobbet, gå på bio eller bara göra det som faller en in, eller köpa något jag vill ha, utan att behöva planera varken ekomoniskt eller praktiskt (vem ska hand om hästarna?). Det är inte så att jag saknar det, men ibland undrar jag hur det känns bara.
 
Jaja, enough med grubblerier. Idag ska jag utreda bästa ströet till dressyrgrisen Carmen. Det lutar åt en blandning av torv ch träpellets för att få bukt på kaoset i boxen jag möts av varje dag, men tips mottages tacksamt. Jag rider även på uppdrag idag, har träning och rider mina egna, så det är dags att ta tag i saken! 
 
Ha en fin torsdag hörni, rid fint!