Hästeriet

 

Jag kunde inte ha önskat mig en bättre avslutning på säsongen än vad jag fick. Eller fick och fick, vi gjorde ju den tillsammans. Jag och Lillen åkte själva till Borås för årets sista start. Målet var en bra känsla och att jag skulle rida hela programmet, no matter what. Han kändes lite småseg på framridningen, men ändå avspänd, men i collecting ring kände jag att han började greppa efter handbromsen. Men när vi väl kom in på banan så släppte han den och vi fick till ett av de bästa programmen vi gjort! Jag red hela vägen och blev själv nästan förvånad bland annat över ökningarna vi lyckades åstadkomma. Alltså, jag vet ju att vi kan! Hemma har han varit så jäkla fin det senaste, framme, uppe och energisk. Men så har vi ju den där scenskräcken, när vi vet att varenda steg blir bedömt och jag vill, vill, VILL visa vad vi kan. Det är då det låser sig. Anyways, jag var okej nöjd när vi gick ut och kände att vi ändå gjort det bästa vi kunde, båda två, där och då. Och vet ni, det resulterade i 69,85% och en andraplacering, vilket jag blev ännu mer förvånad över! Det är roligt när det går bra, men det är ju faktiskt ännu roligare när det går ännu bättre och man får rosett med sig! Så jäkla synd bara att jag inte fick ritten filmad, men jag tror ändå jag vet vad jag gjorde annorlunda den här gången, så till nästa säsong håller jag i det.