Passionen betalar inte räkningarna

Det dök upp en tråd i ett forum på facebook. Trådskaparen undrade vad folk tycker är en rimlig summa att betala för att lämna iväg sin häst och få den utbildad av någon med yrkesutbildning och -kompetens. Av svaren att döma drar jag slutsatsen att folk tycker att vi som jobbar med detta mer eller mindre kan göra det gratis, annars blir det för dyrt. 
Men vi kan bryta ner det. Säg att man tar 10 000 kr inklusive moms per månad. Ex moms blir det 8000 kr. 
Dela 8000 kr på 30 dagar. Det blir 265 kr per dag. Med de 265 kr ska man betala vad hästen kostar att ha uppstallad i foder, strö, el, vatten osv. I priset ingår även tränarens kostnader för att kunna driva sin firma. I de kostnaderna ingår lokalhyra (egen eller annans anläggning), försäkringar, ofta en revisor, fortbildning i form av kurser och clinics, arbetskläder och utrustning, eventuella studielån osv osv osv. När det är betalat ska man även betala skatt på ca 40%.
Man behöver alltså inte vara raketforskare för att förstå att man inte tjänar många kronor på att utbilda andras hästar. 
Vi som jobbar med detta gör det delvis för att det är vår passion. Men vi kan inte ta för mycket betalt för då får vi inga kunder. Och det är svårt att ta betalt för något som man älskar att göra. Det gör att vi i branschen tyvärr själva bidrar till att vi inte tjänar några pengar. Vi jobbar med andras hobby och har investerat i att kunna göra det i form av utbildningar, kurser, fortbildningar och så vidare. Det är vår hobby, men det är också vårt levebröd och vi måste ta betalt för det. 
Det hjälper oss heller inte när människor säljer sina tjänster svart, dvs avsevärt mycket billigare, och många gånger utan någon utbildning. Bara för att man har tävlat på en viss nivå behöver det inte betyda att man har någon kunskap i hur man utbildar hästar. Dessutom kan det bli rätt besvärligt om något skulle gå fel, vem blir ersättningsskyldig? Vem har ansvaret osv? Jämför det med andra tjänster man köper. Skulle man anlita en hobbyelektriker utan utbildning att dra elen hemma i huset? Troligen inte. 

Jag hade gladeligen hjälpt alla jag hade kunnat med deras hästar gratis om jag kunnat, alltså verkligen! Men min passion, kunskap och vilja betalar tyvärr inte mina räkningar och jag måste också leva. Det måste alla som jobbar med hästar. 
 
 

Ett år bakåt i tiden??

Peder Fredricson; mannen, myten, legenden. Inte bara en målinriktad och hårt jobbade ryttare, utan också en hästmänniska med en känsla och kunskap utöver det vanliga. En sann förebild och en ryttare som aldrig blivit anklagad för att var dum mot sina hästar. Igår fick han Jerringpriset för andra året i rad och ridsportsverige jublar såklart. 
Jag vaknar idag och blir på riktigt osäker på vilket år det är. Om jag blivit flyttad ett år bakåt i tiden? För det är EXAKT samma snack från sportjournalister och kommentarer om att Peder inte var värd priset lika mycket som Sara Sjöström. Röstkupp. Mobilisering. Bla bla bla. Exakt samma snack. Det är till och med SAMMA folk som har uttalat sig. Jag blir seriöst tvungen att dubbelkolla och googla extra för att bli säker. Alltså, jag orkar inte. Vita, kränkta män. 
En del av mig orkar inte ens bry sig. Vi i sporten är så oerhört glada för Peders skull och man kan inte jämföra två idrottsmäns totalt olika presationer. De går inte att mäta alls, inte på något sätt. Det är två totalt olika sporter. Sara Sjöström är helt fantastisk, det är ingen av oss som säger något annat, men det går inte att jämföra. 
Ytterligare en tanke: Ridsportsverige hade ALDRIG missunnat Sara Sjöström priset om hon vann. 
Det här skrev jag förra året. Jag behöver inte formulera mig igen. Vita, kränkta män har fortfarande svårt att unna en representant av en "tjejsport" en vinst. Det är snart inte längre värt besväret att försöka förklara.