Åsa Foglé

Postiv och negativ förstärkning
Det där med förstärkning och hästträning är väldigt intressant. Hur förstärker man ett önskat beteende? Hur kan man minska ett oönskat? Och vad är egentligen skillnaden på positiv kontra negativ förstärkning? Jag tänkte försöka reda lite i begreppen idag. 
Positiv förstärkning är när man tillför något behagligt för hästen vid ett önskat beteende som svar på ett stimulus, dvs den gör som vi vill. Det kan vara en klapp, godis eller ett beröm med rösten. Hästen förstår att det den gjorde var bra. Här gäller "tresekundersregeln"; berömmet måste komma inom tre sekunder för att hästen ska koppla det till beteendet så här gäller det alltså att ha tajming. 
Negativ försärkning handlar om att ta bort något som hästen upplever som "obehagligt", t ex ett tryck. Hela systemet i ridningen går egentligen ut på negativ förstärkning, eller "presure and release". Kort förklarat: Skänkeln ger ett tryck och släpps när hästen går framåt lättar vi på skänkeln. Det vi tagit bort, alltså det minskade trycket från skänkeln, ger hästen beröm. Samma sak gäller med handen och bettet. När vi tar i tygeln blir det tryck på lanerna i munnen på hästen och när den lyder mjuknar vi på handen. Trycket minskar, hästen belönas. 
 
Jag har funderat på hur vi många gånger t ex förstärker ett oönskat beteende helt omedvetet, eller kanske i tron att det är det bästa. Till exempel: Den är lätt hänt att hästen som stimmar mest i boxen vid utfodring får sitt foder först, utan att ha slutat stimma, trots att det är just det vi vill. Förvisso får fodret hästen att sluta, men det vi har förstärkt med att ge hästen sitt foder är endast beteendet att banka, skrapa, bråka med grannen osv. Vi kommer alltså omedvetet befästa beteendet eftersom det belönas med fodret. Detta blir förvisso en kortsiktig lösning, men det kommer förvärra beteendet på sikt.
Ett annat exempel är att ta bort det som hästen helt ologiskt kan uppleva som potentiella fara. Lite som att curla den. T ex en jacka som hänger på sargen, någon på läktaren eller en solkatt på marken. Vi vet ju att hästen varken kommer bli uppäten eller skada sig på jackan eller solkatten, så egentligen borde det inte var något konstigt? Men genom att själva bli nervösa för att hästen ska bli nervös och med det bli spända och när hästen spökar ta bort jackan eller personen på läktaren så bekräftar vi hästens misstankar. Inte speciellt smart egentligen. Och det är ju vi ryttare som ska stå för det logiska och smarta tänkandet. Det är det här jag kallar för tolerans- och tillitsträning. Hästen ska kunna lita på sin ryttare, även om den upplever läskigheter, men det viktiga då är att ryttaren kommunicerar lugnt och tryggt med sin häst. Man kan aldrig övertala en häst att något inte är farligt, om man själv är nervös eller spänd i kroppen. Eller genom att slutan andas och hålla hårt i tyglarna. Tryck = obehag. Hästen ser, en enligt den själv, något otäckt och känner dessutom obehag i munnen. Det krävs ingen rocket scientist för att räkna ut att hästen kopplar det läskiga med obehaget i munnen. Och ingen har väl blivit lugn och trygg av att bli bestraffad när man är osäker eller rädd? Här kan även fundera på vad om händer när man belönar en rädd eller nervös häst genom att klappa eller med hjälp av rösten.. Förstärker jag tittigheten eller uppmuntrar jag den att bli modig? Frågara ni mig så ska hästen berömmas när den slappnar av.
Ett annat tillfälle där vi ochså vill väl men kanske får en motsatt effekt är ordning på utsläpp och intag till och från hagar. Hästar är vanedjur och ska självklart ha rutiner med fodertider och hagvistelse. Det är viktigt för dem. Frågan är bara hur viktigt det är med att ta ut och in dem i samma ordning varje dag och om det hjälper hästarna att bli lugna eller faktiskt istället stjälper och bara skapar mer oro och stress? För det är samma där. Genom att ta in (eller ut) en häst som blir otålig och visar det genom att springa fram och tillbaka förstärker du endast beteendet när du tar in den. Hästen vill in, den belönas med att bli intagen. Kortsiktigt är det en bra lösning, för stunde lugnar sig hästen, men på sikt kommer hästen att diktera villkoren genom att börja springa och förvänta sig att bli intagen. Och här får man ju som hästägare avväga om man föredrar pest eller kolera i ett par dagar. En häst som äger dig och bestämmer hagtiden själv? Eller ta risken för eventuella tappskor och skador eller en stökig bädd i ett par dagar när man lär den vänta på sin tur? Samma sak gäller hästar "som inte kan vara inne själva", som är så flockbundna, eller ännu värre, bundna till en specifik annan häst. Som inte kan vara ute utan den. Lillen är tyvärr sådan, och väldigt bunden till Carmen. Men träningen börjar arta sig och det har blivit bättre. Det gäller att väga in olika parametrar som om han är rastad, trött och nöjd eller t ex hungrig så man kan finta honom med foder, haha. 
Hundsporten är ljusår före oss med den här typen av inlärning och förstärkande av beteenden och jag hoppas att rid- och hästsporten kommer jobba mer likadant. Skillnaden är kanske att hästar är stora djur och ibland måste vi säga ifrån på hästars vis. Jag förespråkar inte våld eller bestraffning i träningen av hästarna och bestraffning är inget pedagogiskt verktyg för mig. Men om en häst visar ett beteende i hanteringen där den utmanar mig som dess ledare eller som är eller kan bli farligt för mig, då måste jag ta i fysiskt, precis som flockledaren hade gjort. Jag kommer även varna en, två och tre gånger innan och oftast räcker det. Och i slutändan handlar träning, för mig, om att tala om för hästen vad den ska göra, inte vad den inte ska göra. 
 
Hur går era tankar kring detta? Vad gör ni för att förstärka önskat beteende och minska oönskat? 
 
Handle with care
Jag är ju som ni vet totalt hästifierad. Det är inte många minuter på dygnet som jag inte tänker på häst, träning, hur jag kan göra något moment bättre eller vad jag kunde gjort istället om jag inte fått förväntat svar av hästar eller för den delen elever. Det första jag tänker på på morgonen är häst och det sista jag tänker på innan jag somnar är häst. Jag googlar, läser bloggar, avhandlingar, om ny forskning, böcker om olika träningsfilosofier och så vidare. Jag tror att 80% av mitt fb-flöde är hästrelaterat. Ibland funderar jag på vem jag skulle vara om jag inte hade hästar som livsstil. Jag har faktiskt ingen aning. Och nu har jag funderat igen.
 
Mitt träningstänk handlar inte bara om det vi gör när vi sitter på hästen. Det handlar minst lika mycket om hur vi hanterar våra hästar på marken. Jag har tidigare skrivit ett par inlägg om detta, här och här, men ämnet känns outtömligt. 
 
I min skola ska du i samband med att du kopplar på grimkaftet även koppla på ledarskapet. Hur rak är min kommunikation med min häst? Är jag konsekvent eller förvirrar jag den? Låter jag ett beteende passera ena gången medan jag bestraffar/berömmer det nästa gång? Är min häst följsam, har den accepterat mig som ledare och med det är trygg med mig, det vill säga har den förtroende för mig? Och exakt vad förväntar jag mig att den ska göra och inte göra? Dessa frågor tycker jag man bör ställa sig själv då och då. Det är väldigt lätt att släppa lite på regler och ramar här och var för att det ibland är smidigast så, man slipper tjata (påminna) och "vad gör det egentligen att hästen står och skrapar på gången eller inte står still när jag sitter upp?" Det gör massor, om ni frågar mig. De få timmarna om dygnet vi hanterar våra hästar så behöver de sina regler, resten kan de få vara hästar. Och vad jag menar är att man inte behöver avsätta en onsdag ojämn vecka kl 19 för att träna på detta, det handlar om den dagliga hanteringen; att leda in och ut från hagen, eller att man går några varv i ridhuset innan ridpasset och kollar att hästen följer genom att till exempel stanna, backa, flytta den åt sidan osv. Alla hästar har olika personligheter och vissa kanske behöver påminnas oftare än andra. En del kanske tycker att jag är petig och rent av anal när det gäller detta, men jag är övertygad om att hästarna blir så mycket tryggare och säkrare att hantera om man är konsekvent i allt man gör. Sen finns det en detalj som är högst betydande om man ska lyckas. Att ha ett bestämt men avslappnat, förtroendeingivande kroppspråk. Det är det hästarna läser av och tolkar till största del. Det spelar ingen roll hur konsekvent du är om du inte avslappnad eller själv har nerverna på utsidan eller blir irriterad/provocerad. Och hur ska man egentligen kunna peppa, stötta och utbilda sin häst från ryggen om man inte är accepterad ledare och har hästens förtroende på marken? Man kan inte lära sig någon om man inte känner sig trygg och man känner sig inte trygg om man inte har en ledare man kan lita på. Det är precis samma för hästarna. Så om inte annat blir det en säkerhetsrisk att inte "ha kommandot". Och "better safe than sorry" i alla fall i min värld. 
 
***
 
Idag är det måndag och Carmen ska få laser och akupunktur och Lillen ska ridas. Det blir fint det! 
En lydig häst är en lycklig häst?
Lillen två år och har precis blivit klippt och börjat Åsas skola.
 
 
Är en lydig häst en lycklig häst? Frågar du mig så säger jag tveklöst ja. Även om de är våra älsklingar och vi vill gosa och gulla med dem, så är hästar flockdjur och behöver ha en tydlig ledare för att må bra. Ledaren ska visa vägen, vilken plats man ska vara på, vad som är okej att göra och vad som inte är okej att göra.
 
Jag får ofta höra att "Lillen är så snäll". Och ja, visst är han det. Men han är även väldigt konsekvent uppfostrad och hanterad. Jag har till exempel aldrig använt samma kommando för olika saker, vilket givetvis har gjort det lättare för honom. Jag har satt upp regler för vilka beteenden som är okej och vilka som inte är det och jag har hållit dessa, no exceptions. För mig är det till exempel inte okej att stå och skrapa med hoven på gången. Det blir tillsägelse varenda gång det händer och eftersom jag har befärst ordet "Nej!" så räcker det att säga det. Men det är med samma tonfall varje gång. Men man får påminna, vissa gånger knappt, andra gånger oftare, men jag släpper inte en millimeter på dessa regler. För hur ska hästen veta vad som gäller när det är okej ibland och andra gånger inte? I min skola är heller inte okej att gå iväg när jag sitter upp. Eller gå före mig in i stallet/ridhuset/what ever. Eller ta min plats genom att gå på mig eller knuffa mig. Det är inte heller okej att klia sig på mig. Och det är för att det hade inte varit okej att göra detta på flockledaren, om denne inte bett om det.  
 
Detta kanske låter hårt, men jag diskuterar inte med mina hästar. Jag leder flocken, jag bestämmer. Men med det inte sagt att det är "hårda tag". Det kan det bli om underordad inte inställer sig i ledet, precis som flockledaren hade korrigerat det, men det är massor med beröm och kärlek också. Alla beteenden som jag vill ha berömmer jag. Men det behövs ramar och det resulterar i trygga, snälla och lyckliga hästar som vet som som förväntas av dem och vad de kan förvänta sig av mig.