Åsa Foglé

Utbildningsskalan - Genomsläpplighet (ridbarhet)
A: Grundläggande fas, B: Utvecklign av påskjut, C: Utveckling av bärighet
A+B+C = Genomsläpplighet (ridbarhet)
 
Träningsarbetet med de sex delmomenten och tre faserna resulterar i genomsläpplighet, eller ridbarhet, som man också kallar det. En beskrivning av uttrycket är att hästen avspänd och lydigt och lösgjort svarar på ryttarens hjälper. Det är ett kvitto på hur väl man lyckats med träningen. Genomsläppligheten fungerar dessutom tillsammans med delmomenten i ett växelspel:
 
- Ju mer genomsläpplig hästen blir desto mer ökar taktmässigheten och kvaliteten på grundgångarterna, övergångar och tempoväxlingar. 
- Lösgjordheten är A och O för att impulsen från bakbenen ska fortplanta sig genom hela hästen. 
- Brist i kontakten/för stum, stel eller okänslig ryttarhand påverkar genomsläppligheten negativt. 
- Rakriktningen gör att hästen kan svara för bägge tyglar och och gå fram till ryttarens hand utan att skjuta ut bakdelen. 
- Rakriktningen förutsätter samling, vilket gör att hästen går med resning. 
- När hästen accepterar detta arbete och villligt samlar sig är den i alla högsta grad genomsläpplig. 
 
Detta system i dressyrutbildningen är betydande oavsett vilken gren hästen ska ägna sig åt i framtiden. Även hopp- och fälttävlanshästar måste vara genomsläppliga för att ryttaren ska kunna rida bra vägar och bestämma tempo. 
 
 
Utbildningsskalan - 6. Samling
A: Grundläggande fas, B: Utveckling av påskjut, C: Utveckling av bärighet
A+B+C = Genomsläpplighet (ridbarhet)
 
Utbildningens mål att att få en brukbar och hållbar häst. Eftersom hästen är byggd med mest vikt förlagd på frambenen vill vi att den ska fördela vikten mer på alla fyra benen. Vi vill att den ska gå i samling och lägga mer vikt på bakdelen och avlasta framdelen. Den ska vara balanserad och självbärig. Man brukar säga att en häst som är samlad är "i uppförsbacke". Den sänker korset, has-, knä och höftled böjs kraftigare, framdelen kommer upp och dess rörelser blir friare. Ryggmusklerna jobbar avspänt och svansen pendlar, hästen drar ihop buken och rör sig taktmässigt med påskjut och bärighet. När detta sker får halsen mer resning och formen (var hals, nacke och huvud befinner sig i förhållande till vanadra) beror på hur hög samlingsgraden är. Ju högre samlingsgraden blir, desto högre blir hästens form, förutsatt att den är korrekt utbildad. Den lägsta graden av samling är att hästen är "på tyglen", ett uttryck som tyvärr kan bli missvisande eftersom det indikerar på att tygeln har en dominerande uppgift i sammanhanget. Eftergiften i nacke och sidor skapas av eftergiften i bakbenen, bakifrån och fram. Inte tvärt om. 
 
 
Utbildningsskalan - 5. Rakriktning
A: Grundläggande fas, B: Utveckling av påskjut, C: Utveckling av bärighet
A+B+C = Genomsläpplighet (ridbarhet)
 
 
En häst som ska samla sig måste gå med stöd, schvung och vara rakriktad för att kunna göra detta. Rakriktning innebär att hästen spårar, både på raka och på böjda spår, den driver lika mycket på bägge bak (påskjutet) och därmed ger ryttaren lika mycket kontakt på bägge tyglar. 
 
Hästen är av naruten mer eller mindre sned, och arbetet med att utjämna denna snedhet pågår under hela utbildningen. Snedheten kan bero på att det är medfött eller inlärt. Det kan även bero på att ryttaren belastar hästen snett, vilket gör att hästen måste kompensera för att kunna bära upp ryttaren. 
 
Arbete med rakriktning kan göras både på raka och böjda spår. Hästen har, precis som vi, en starkare och en svagare sida. I den starka sidan vill hästen inte böja sig på grund av att musklerna är spända och låsta. Det vanligaste är att hästen vill komma undan genom att sladda ut med bakdelen och går emot ytterskänkel- och tygel. I motsvarande varv, det svaga, förböjer den sig gärna i halsen och skjuter ut ytterbogen och går innanför med bakdelen istället. 
 
Under arbetet med rakriktning ska man alltid rätta framdelen på bakdelen eftersom den är motorn. Det blir lätt svajjigt annars. Rörelser att jobba med är skänkelvikning, och senare i utbildningen skolorna, med fördel öppna och förvänd sluta. Att hästen är rakriktad ses faktiskt bäst på böjda spår. Om den spårar och med bibehållen takt, rytm och form kan byta rörseleriktning t ex genom att byta om volt är det ett gott tecken på att den är rakriktad och eftergiven i bägge sidorna.