Åsa Foglé & Hästeriet

Dagens pass - repetition
 
Lillen har vilat i en månad. På den tiden har han tydligen helt glömt bort vad jag menar när jag tar i tyglarna. Som jag kommer på nu så känns bromsproblem på två olika sätt: Antingen så är det som att ha satt ett bett i en betongvägg och försöker rucka det. Det är stenhårt och händer ingenting. Eller så känns det som att man tar och tar och snart har hästen mungipor till öronen. Det är liksom mjukt, men det händer inget. Det var det senare känslan jag hade idag. Han vek liksom bara in huvudet och försvann mellan frambenen framför mig (lite lätt överdrivet, men ni är med på känslan?) Alltså problem i kontakten, nummer tre i utbildningsskalan, som även hänger ihop med takt och lösgjordhet. Så vi renodlade hjälper, repeterade gas och broms med en miljard (lite lätt överdrivet igen) kvicka övergångar idag och till slut satt den där den skulle igen, Lillen blev lösgjord och tog kontakten igen. Och var genomsvettig. Han är verkligen ponnylurvig. Måste klippas snarast.