Åsa Foglé & Hästeriet

Han finns inte mer..
 
I november reflekterade jag lite över ridsport vs. fotboll. Eller kanske lite mer över ridsportens utövare och supportrar vs. fotbollens supportrar. Idag funderar jag igen, men idag handlar det om något långt mycket värre än tjurande när andra laget gör mål. 
 
I går misshandlades en DIF-supporter, till döds i Helsingborg, på väg till arenan Olympia innan premiären av fotbollsallsvenskan, för att han hejjade på fel lag. Den här killen, som tydligen inte heller var någon huligan, utan en vanlig supporter dog. Han finns inte mer. Hans fru har inte längre någon man och hans barn har inte längre någon pappa. Han åkte hemifrån för att gå på en fotbollsmatch och han kommer aldrig mer komma tillbaka. Han finns inte mer för att några grottmänniskor ansåg sig ha rätten att slå ihjäl honom för att han höll på fel fotbollslag. Det är helt jävla fruktansvärt tragiskt. 
 
Det här lämnar en hel hög med frågor hos mig. Det är ju inte första gången problemet med huliganism är på tapeten, om än den värsta. Hur kan fotollsförbundet inte ha agerat tidigare mot våldet och huliganerna (för det är dom nu jag pratar om, inte vanliga supportrar) genom att visa tydligen att detta är inte acceptabelt? Stäng matcherna, släpp inte in någon publik alls? Varför visar inte spelarna att de tar avstånd från huliganism? Hur kan supportrarna kritisera polisen för att inte ha seprerat grupperna? Är det polisens ansvar att det finns ett gäng jävla idioter som tycker att våld hör ihop med sport hatar varandra på grund av att de håller på olika lag? Det är ju helt sjukt! Hela grejen är HELT SJUK! 
 
Mina tankar går till den avlidnes familj. Jag hoppas att polisen klarar upp detta och att fotbollsförbundet, polisen och alla andra inblandade börjar jobba stenhårt för nolltolerans för fotbollsvåldet. Det är helt oacceptabelt det som händer. Det är ju för helvete bara fotboll!