Ett år bakåt i tiden??
Peder Fredricson; mannen, myten, legenden. Inte bara en målinriktad och hårt jobbade ryttare, utan också en hästmänniska med en känsla och kunskap utöver det vanliga. En sann förebild och en ryttare som aldrig blivit anklagad för att var dum mot sina hästar. Igår fick han Jerringpriset för andra året i rad och ridsportsverige jublar såklart.
Jag vaknar idag och blir på riktigt osäker på vilket år det är. Om jag blivit flyttad ett år bakåt i tiden? För det är EXAKT samma snack från sportjournalister och kommentarer om att Peder inte var värd priset lika mycket som Sara Sjöström. Röstkupp. Mobilisering. Bla bla bla. Exakt samma snack. Det är till och med SAMMA folk som har uttalat sig. Jag blir seriöst tvungen att dubbelkolla och googla extra för att bli säker. Alltså, jag orkar inte. Vita, kränkta män.
En del av mig orkar inte ens bry sig. Vi i sporten är så oerhört glada för Peders skull och man kan inte jämföra två idrottsmäns totalt olika presationer. De går inte att mäta alls, inte på något sätt. Det är två totalt olika sporter. Sara Sjöström är helt fantastisk, det är ingen av oss som säger något annat, men det går inte att jämföra.
Ytterligare en tanke: Ridsportsverige hade ALDRIG missunnat Sara Sjöström priset om hon vann.
Det här skrev jag förra året. Jag behöver inte formulera mig igen. Vita, kränkta män har fortfarande svårt att unna en representant av en "tjejsport" en vinst. Det är snart inte längre värt besväret att försöka förklara.