Hästeriet

Jag tror inga var gladare än bönderna och hästfolket här i trakten i går när det äntligen kom lite regn igår kväll och i natt.  Sommaren är helt fantastisk i år, men i lantbruket är det är verkligen kris nu. Bönder får slakta sina djur för att betet inte räcker, och ber oss att bara köpa svenskt kött för att minska köerna till slakterierna. Grovfoderproducenter letar efter minsta lilla gräsplätt att slå för att kunna erbjuda sina kunder foder och en del kommuner har låtit dem ta foder på kommunala platser. Hästägare söker foder för vintern och måste kanske till och med importera grovfoder. Importera! Det är verkligen kris nu. Det hade behövt regna i ett par veckor för att åkrar och beten ska kunna återhämta sig, men vi får vara glada för det lilla.

Om inte vi, och resten av världen skärper oss ordentligt kring miljötänket, och det snarast, så har vi snart ingen värld kvar. Varje år utnyttar vi en och en fjärdedel av jordens årliga resurser. Vi lever på kredit, på våra barns och barnbarns resurser, som vi aldrig kommer kunna lämna tillbaka. Vi håller på att utarma vår planet och det börjar märkas nu. Naturkatastrofer, värmeböljor, köldrekord, isar som smälter, höjd medeltemperatur och så vidre, och så vidare. Jag säger som Annie Lööf i Almedalen; Det är allvar nu! Och det är inte bara de stora länderna och industriernas ansvar, alla har ett ansvar i det här! Alla världsdelar, länder, städer, kommuner, invånare. Och även om man inte bryr sig så mycket om grovfoderkrisen just nu, så kanske man kan bry sig om kommande generationers möjligheter att leva här. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.