Hästeriet

Helgens tävlingar i Ale-Jennylund blev lite av ett break för mig och Lillen. Om inte annat ett break för mig i min mentala inställning. Jag hade gett min f-n på att det skulle vara jag och Lillen i vår lilla värld. Att jag skulle lotsa honom tryggt och säkert. Jag höll mig till planen på framridningen och varje gång jag kom på mig själv att irritera mig på saker jag inte kunde påverka påminde jag mig själv att släppa direkt och koncentrera mig på min ridning. Och jag lyckades faktiskt! Han var helt med mig och jag var helt med honom. Vi var så inne i bubblan att vi till och med helt glömde av att ta av benskydden innan jag gick in på banan. Det var ryttaren innan mig som var så gullig att hon sa till så jag hann ut från banan igen och caddie K fick av dem snabbt. Haha, det har ju aldrig hänt. Men inte ens det rubbade mitt fokus.

Vi genomförde programmet och jag RED hela tiden. Jag fastnade inte i det som inte blev som jag tänkt, blev neggo och tappade mig själv, utan jag red vidare och fokuserade på nästa moment. Och vet ni, stundtals, korta små sekunder, så kändes det nästan som att jag red som jag gör hemma. Och med det fick jag Lillen att släppa handbromsen och jag kunde hitta "dragläget". Tills jag gjorde något konstigt och han drog den igen. Men det är detta som var den stora skillnaden där här gången, jag kom till ridning, vilket gjorde honom tryggare och mer avspänd till bjudning. Det är fortfarande en LÅNG väg kvar, men jag är så glad, nöjd och stolt över vår prestation och min fina, fina häst!