Hästeriet

Jag funderade lite på det här med "tittiga" hästar. Jag tycker det är oerhört jobbigt med hästar som ser spöken och stänger av alla kommunikationskanaler. Självklart får hästen tycka att något är läskigt, men när nervsignalerna säger "spring" ska jag kunna säga "Vänta lite, det är inget farligt." och det ska väga tyngre. Jag vill "utsätta" mina hästar för det de tycker är läskigt. När jag gör detta måste jag vara totalt avslappnad och lugn själv. Annars inger jag inget förtroende och hästen blir osäker. Att straffa en häst som skyggar för något eller är rädd är lika med att nolla förtroendekontot.

Jag menar inte att jag vill ha en lobotomerad häst, den ska vara vaken och alert, men den ska göra som jag ber även när vargen kommer och instinkten vill ta över.

Jag ogillar att moralisera i bloggen, alla gör som de tycker är bäst för sina hästar. Hur tänker ni i frågan? Det som inte syns finns inte eller face the fear?

Jag funderade lite på det här med "tittiga" hästar. Jag tycker det är oerhört jobbigt med hästar som ser spöken och stänger av alla kommunikationskanaler. Självklart får hästen tycka att något är läskigt, men när nervsignalerna säger "spring" ska jag som ledare kunna säga "Vänta lite, det är inget farligt." och det ska väga tyngre. Jag vill "utsätta" mina hästar för det de tycker är läskigt. Men viktigt är att när jag gör detta måste jag vara totalt avslappnad och lugn själv. Annars inger jag inget förtroende och hästen blir osäker. Att straffa en häst som skyggar för något eller är rädd är lika med att nolla förtroendekontot.Jag menar inte att jag vill ha en lobotomerad häst, den ska vara vaken och alert, men den ska göra som jag ber även när vargen kommer och instinkten vill ta över. Jag vill ha en trygg häst helt enkelt.

Jag ogillar att moralisera i bloggen, alla gör som de tycker är bäst för sina hästar. Så hur tänker ni i frågan? Det som inte syns finns inte eller ska man facea the fear?