Åsa Foglé & Hästeriet

Om att jobba med och förbättra det man har
En av de saker som jag tycker är så fantastiska med ridningen är att det går att utöva oavsett hur gammal man är och mer eller mindre oavsett vilka förutsättningar man har. För olika förutsättningar har ju vi alla. 
 
Många gånger är clinics och föreläsningar så koncentrerade kring hästens förutsättningar, men sällan kring våra förutsättningar som ryttare. Jag funderar mycket på detta, både kring min egen ridning, men också hur jag kan hjälpa mina elever som alla har olika förutsättningar. När jag undervisar tittar jag först på ekipaget som sådant och sedan i första hand på ryttaren, och hur jag kan hjälpa denne till ändamålsenlig ridning för utbilda och utveckla sin häst, utifrån dess förutsättningar. Så här tänker jag kring våra förutsättningar ur ett ryttarperspektiv: 
  • Fysiska förutsättningar: Ryttarkroppar finns i alla former. Hur ser just din kropp ut? Var finns dina styrkor? Vad behöver och kan du förbättra? Vad behöver du acceptera att det inte går att förändra? Hur kan du utnyttja just din kropp till dess fulla potential på hästryggen? Behöver du kanske t ex stärka bålen för bättre balans eller stretcha insida lår för att komma mer ner i sadeln? Behöver du öva din koordination och kroppaskontroll? Eller kanske att kunna slappna av i axlar och armar?
Att skapa sig en bild av sin egen kropp och dess egenskaper hjälper dig att både formuera och jobba mot dina mål, som också behöver vara realistiska. Det finns idrottskliniker och personliga tränare som kan hjälpa dig göra en utvärdering av just din kropp, var styrkor och svagheter finns. En del är dessutom specialiserade på just ryttare. 
  • Psykologiska förutsättningar: Hur är ditt ryttarsjälvförtroende? Känner du att du kan rida? Tror du att du kan utvecklas? Hur hanterar du stress i form motgång på hästryggen? Vad händer i dig när hästen inte gör som du vill? Är du lugn och försöker igen? Blir du spänd, irriterad? Kan du, när du rider för tränare, ta instruktioner utan att ta dem personligt? Kan du gå in i din bubbla och inte låta dig bli störd av andra eller annat som händer omkring? 
Mental träning har de senaste åren slagit igenom även inom ridsporten. Och det är ju egentligen en avgörande faktor, eftersom vi jobbar med djur som är oerhört känsliga för vår sinnesstämning. Och även här behöver man göra en inventering av sina mentala styrkor och fallgropar och hämta kunskaper för att kunna stärka det som behövs. 
  • Teoretiska förutsättningar. Hur ser ditt kunnande i ridning och kring hästar ut rent teoretiskt, oavsett disciplin? Förstår du sambanden mellan ridningen, hästens biomekanik, fysiologiska förutsättningar och biologiska natur? Har du koll på syften med olika övningar och hur man lägger upp träningspass, -scheman och terminer? 
Här finns det en uppsjö av böcker att förkovra sig i, beroende på vilket system man jobbar i. Även nätet är outtömmligt på information, men som alltid; var källkritisk. Tyvärr finns det även allt för mycket tveksam information kring hästar och ridning, som kring det mesta, på diverse internetforum. 
 
Vilka är dina förutsättningar just idag? Känner du dig pigg och bra i kroppen? Eller trött, stel och öm? Har du haft en stressig dag och svårt att varva ner? Är du på dåligt humör eller känner du dig lugn och harmonisk? Alla faktorer påverkar hur ridpasset blir. Positiva känslor är alltid välkomna upp i sadeln, men negativa ska lämnas på marken. Hästarna ska inte behöva "sota" för att du har en dålig dag eller är trött.
 
Sen spelar givetvis hästens förutsättningar också roll, och måste vägas när man sätter upp sina mål: "En ryttare är aldrig bättre än sin häst".  Vad har just min häst för förutsättningar? Har den de fysiska och psykiska egenskaper den behöver för det jag vill ha den till i största allmänhet? Hur ser hästen ut exteriört? Lång rygg, kort rygg? Hur är halsen ansatt? Har den plats vid ganascherna att kunna bli eftergiven i nacken? Är det överbyggd eller byggd i uppförsbacke? Hur är dess möjligheter till samling? Vill hästen jobba eller måste du tvinga den?
 
Vad har min häst för förutsättningar just i dag? Är den i form för att jobba med samlande övningar som jag planerat eller behöver jag lägga fokus på att lösgöra den? Eller kanske tvärt om. Ett planerat joggingpass kanske blir mer trimmande för att läget kommer. 
 
Eller om man rider på ridskola: Vad har hästen jag sitter på idag för förutsättningar? Har den möjlighet att kunna göra det jag vill eller ber jag om för mycket? Vi vet att olika hästar är olika att rida på, en del är mjukare än andra, en del känsligare, andra mer förlåtande. Vissa är mer framåt, andra åt det segare hållet. Om du vet att du inte kan få sega Sonja att bli kvick i fötterna, försök inte, utan öva på t ex dit sits istället. Eller att hålla handen mjuk och stilla. För ber man om något som hästen inte har förutsättningar för skapar det bara missnöje hos ryttaren, vilket hästen känner. Och skolhästar ska ha dessa egenskaper. De är tränade och skolade att lära våra elever rida, inte tvärt om. 
 
Ekonomiska förutsättninar: Det är klart att man kan lära sig att rida utan att vara miljonär, men om man har egen häst så är den krassa sanningen att man höjer man oddsen om man har kapital. Då har man medel att träna för en duktig instruktör, investera i väl passande utrustning, kanske låta veterinär och fysioterapeut gå över hästen ett par gånger var om året.
 
Det man inte kan köpa är drivet att utvecklas, passionen för hästarna och hur hårt man är villig att jobba för att nå sina mål, och bara det kan ta en långt! Och summa summarum är att vi alla har olika förutsättingar, och att jag tänker att det gäller att jobba med det man har, och emot rimliga mål. Annars finns det risk att alla inblandade bara blir ledsna, frustrerade och besvikna. 
 
***
 
Inspirerad till tänderna
Ridlärar- och tränarfortbildningen förra måndagen var så rolig och inspirerande! Att få lyssna till en så erfaren och kompetent yrkesmänniska, som dessutom är en kvinna som har pondus och ett tydligt ställningstagande till dressyr både som sport och utbildning är väldigt uppfriskande, om ni frågar mig! 
 
Jag har ju som egenföretagare med elever och hästar ingen att bolla tankar och idéer med i vardagen och det kan jag sakna ibland. Därför är dessa fortbildningar så himla bra, där kan man stöta och blöta diverse frågor och funderingar inom yrket, även sådana utanför ridhuset, och dela med sig av tips och trix inom verksamheten Den här gången var vi tyvärr bara ca tio personer, och jag trodde nästan inte att det skulle bli av först. Jag måste säga att jag finner det rätt underligt att inte fler ridlärare från distriktets ca 70 föreningar och eller tränare i egen regi inte har har större intresse för en heldag med tema på sits och inverkan. Men det kanske är jag som är nördig bara? Jag vet inte, men dagen gav mig flera nya verktyg att ta med mig till min verksamhet och dessutom ett kvitto på att jag är uppdaterad och med i det klassiska ridsystemet. Det är inga konstigheter, jag kan lugnt fortsätta! ;) 
Dreamteam
 
 
Jag kunde inte ha önskat mig en bättre avslutning på säsongen än vad jag fick. Eller fick och fick, vi gjorde ju den tillsammans. Jag och Lillen åkte själva till Borås för årets sista start. Målet var en bra känsla och att jag skulle rida hela programmet, no matter what. Han kändes lite småseg på framridningen, men ändå avspänd, men i collecting ring kände jag att han började greppa efter handbromsen. Men när vi väl kom in på banan så släppte han den och vi fick till ett av de bästa programmen vi gjort! Jag red hela vägen och blev själv nästan förvånad bland annat över ökningarna vi lyckades åstadkomma. Alltså, jag vet ju att vi kan! Hemma har han varit så jäkla fin det senaste, framme, uppe och energisk. Men så har vi ju den där scenskräcken, när vi vet att varenda steg blir bedömt och jag vill, vill, VILL visa vad vi kan. Det är då det låser sig. Anyways, jag var okej nöjd när vi gick ut och kände att vi ändå gjort det bästa vi kunde, båda två, där och då. Och vet ni, det resulterade i 69,85% och en andraplacering, vilket jag blev ännu mer förvånad över! Det är roligt när det går bra, men det är ju faktiskt ännu roligare när det går ännu bättre och man får rosett med sig! Så jäkla synd bara att jag inte fick ritten filmad, men jag tror ändå jag vet vad jag gjorde annorlunda den här gången, så till nästa säsong håller jag i det. 
 
I morgon åker jag på ridlärar- och tränarfortbildning i Lidköping på mitt favorittema, sits och inverkan, med Traudi Björling. Det blir roligt!