Åsa Foglé

Lazy sunday
Hello söndag! Har ni det bra? I fredags var jag med Lisa i Lilla Edet och fick se fina hästar och ryttare, även om jag inte kunde göra så mycket mer än att filma. Behövde aktivera mig, men det fick jag sota för igår när jag hade feber hela dagen istället. Jag tog nog ut mig lite för mycket, men det var roligt att få se lite tävling i alla fall. Egentligen skulle ju båda hästarna startat där, men vi får vänta till nästa år.
Har blivit av med gipset nu och innan dess fick jag det målat så fint av de här tre stjärnorna 🌟🌟🌟 Det var nästan så jag inte ville ta av mig det! Nu har jag istället en ortos som är avsevärt mycket lättare och luftigare och som jag dessutom kan ta av när jag ska duscha. Lite läskigt, men mycket lättare än att jobba med sopsäck och tejp för att skydda gips.
Jag tror dessutom att jag börjar förstå varför jag håller mig sysselsatt i vanliga fall. Mitt huvud håller liksom på att explodera av alla idéer (som såklart är oehört briljanta, om ni frågar mig😁) jag får hela tiden nu när jag sitter still mest hela tiden. Jag har ju någon slags kreativ sida också och om jag inte hade varit så gammal och talanglös i naturvetenskapliga ämnen hade jag nog velat bli ingenjör och hitta på massa smarta lösningar för människor. Och smarta lösningar för världen.
Fast nu ska jag äta frukost, ha en fin söndag hörni! 
 
 
Reality check och tack!
När jag har blivit så här kraftigt begränsad i de mest vardaliga saker inser jag hur lycklig man bör vara om/när man har en fungerande kropp. Lite ont i ryggen ibland är ingenting i jämförelse med detta.
Att gå på toaletten är näst intill akrobatik med ett helgipsat ben. Att ta med sig kaffekoppen till soffan kräver antingen en picknickkorg eller ett balanssinne deluxe, om man ska använda en krycka och inte spilla på vägen. Nedervåningen och duschen såg jag för första gången på fyra dagar igår. Den duschen, även om den var rätt meckig, var helt underbar. Tvättlappar i all ära dock. Allting går så mycket långsammare och kräver planering och eftertänksamhet. "Hur gör jag nu med benet?" Att klä på sig, ta med sig en tallrik från mikron till bordet när man inte får nudda mark med ena foten är inte lätt. Gå i trappor, plocka upp något man tappat på golvet och att bara vända sig i sängen är nästan ett helt företag. Men jag tänker att jag är glad att jag ändå är i hyfsad kondition och fysik, och har styrka i det friska benet och en ganska bra balans. Och tur att jag har H som får vara personlig assistent, privatchaufför och lite stalledräng, haha. Men jag längtar till torsdag när gipset ska av och jag ska få en knäortos istället. Förhoppningavis blir jag lite smidigare då! 
Vill även passa på att tacka min underbara stallägare som tar hand om hästarna och stallkompisarna som erbjudit mig hjälp med allt och som tar över nu några dagar när stallägaren åker bort några dagar. Utan er hade det blivit svårt! Det värmer mig att så många erbjuder mig hjälp med vad som helst nu, ni är bäst! 
 
Dag 3 som invalid
9.08 Sitter i soffan, tittar på Nations Cup i Falsterbo, dricker kaffe och äter chokladmuffins till frukost. Jag tänker att man får det när man har ett trasigt ben. Ridsuget är redan skyhögt och det blir inte bättre av att titta på det här. 
11.00 Hittar Gifta vid första ögonblicket Norge på SVT Play. Väldigt intressant projekt ur ett psykologiskt och antropologiskt perspektiv. Plöjer tre avsnitt. 
13.30 Plockar ur diskmaskinen och laddar om. Får för mig att dammsuga övervåningen. En fysisk utmaning på ett ben. Svetten lackar. 
14.30 Lägger mig i solen på altanen och lyssnar på Bianca Ingrossos sommarprat. Tack mor för perfekta solsängar. 
15.30. Kollar på ytterligare ett avsnitt Gifta vid första ögonkastet och följer upp med Uppdrag gransking om gängvåldet i Biskopsgården. 
18.14 Den här dagen verkar aldrig ta slut. Får väl ta ett avsnitt till då. 
 
Hade jag kunnat hade jag klättrat på väggarna för längesen. Bokstavligen. Är det så här livet utan häst ser ut?