Åsa Foglé

Inte ett endaste måste
Idag är min kalender helt tom. Det var ett tag sedan. Jag har sovit alldeles för länge, druckit alldeles för mycket kaffe och suttit alldeles för länge vid datorn. Men är man ledig så är man. Senare ska jag och Lillen åka till ridhus och trimma lite. Det börjar ju bli dags att utvärdera mål för året som gått och sätta nya för nästa år. Har ni gjort det? 
 
 
Vilken jul!
 
VIlken jul jag har haft. Jag känner mig verkligen så tacksam för min familj och att jag har ett jobb att gå till och en och en halv häst att klappa på. Jag vet inte om det kommer med åldern, men den här julen var nog en bästa på länge. Det har ätits, spelats julklappslek, ätits igen, spelat sällskapsspel, kramats, delats ut alldeles för många och för fina julklappar. Jag trodde inte att jag har varit så snäll i år, men det hade jag visst! Tack familjen!
 
Och idag är det så där vitt, gnistrande och bitande-i-kinderna-kallt och jag ska alldeles strax klä på mig och sticka till stallet innan jag åker till jobbet. Hoppas ni har haft en lika fin jul som jag, nu är jag reda att bringa on nästa år! 
 
 
God jul!
Äntligen julafton. Klappshoppingen igår gick förvånansvärt bra. Jag var både strukturerad och effektiv och lyckades få ihop alla klappar strax under ett par timmar. Det var inte alls så mycket folk som förväntat heller faktiskt. Mycket skönt när man är smått klaustrofobisk och halvt folkskygg. Så nu är det bara att slå in dem, packa ner dem och finkläderna, ta på sig arbetskläderna och sticka till jobbet. Gör ett dagspass innan det blir julafton med familjen. Det blir fint det. 
 
Jag vill önska er alla en riktigt god jul och säger som jag brukar: Ta hand om varandra, ät en jävla massa mat, kramas och ge hästen en extra klapp. God jul!