Att hitta det bästa sättet för varje ekipage

Härom dagen fick jag ett meddelande av en elevs mamma där hon skrev att hon hade sett sin dotter göra sin bästa ritt någonsin under dagen och att hon var så lycklig. Och det gör mig så glad och varm för deras skull! De övar och övar och suger åt sig av instruktioner och den kunskap jag kan erbjuda. Till historian hör också att hennes häst är en väldigt bestämd häst. Bestämd, men också charmig. Men hon visar tydligt när hon inte förstår vad vi vill, eller när hennes fysik begränsar henne, det vill säga att kraven blivit för höga. Men med tid och utbildning har hon kommit en bra bit på vägen, tack vare idogt väl anpassat arbete, tålamod och kärlek. 
 
Vårt upplägg var det senaste varit så att eleven värmer upp så hästen är helt varm när lektionen startar. Sedan rider alltid jag först, känner på hästens dagsform och hittar en lämplig övning för dagen som jag rider en stund, tills hästen har förstått uppgiften och liksom blivit lite "programmerad" (obs, ogillar egentligen att använda uttryck som indikerar att hästen skulle vara en maskin, men hittar inget bättre just nu) för eleven att fortsätta på. Just detta upplägg har visat sig vara ett väldigt bra koncept för detta ekipage, därför att eleven både kan se övningen och hästen under annan ryttare, se hur den ska utföras samtidigt som jag förklarar vad jag gör, hur jag gör det och varför jag gör det. På så sätt blir liksom lite om en miniclinic där eleven sedan får prova övningen direkt själv. Och eftersom hon då både har sett var det är hon ska göra och hästen har fått öva en stund med mig så brukar de hamna rätt hyfsat direkt och kan i det hitta känslan av hur det ska kännas. Och det har resulterat i en väldigt stor utveckling det senaste. Nu kanske man tänker att hennes ridtid går förlorad, men här blir det väldigt tydligt att den tiden hon tittar på är minst lika värdefull och lärorik som den hade varit i sadeln. 
 
 
Nu ska jag klä på mig en miljon kläder och åka till stallet. -10 grader är inte min kopp te. ❄️