Det är bara fotboll!

Okej. Jag behöver samla mig lite för detta inlägg. Jag är så jävla arg. 
Det är fotbolls-VM och Svergie förlorade lite snöpligt i förrgår mot världsmästarna, Tyskland. Personligen kunde jag inte bry mig mindre och det var ingen som dog för att Sverige förlorade. Förutom en stor del av mitt hopp om mänskligheten, när jag igår fick höra om allt hat Jimmy Durmaz fått på sitt Instagramkonto. Och det är inte bara hat som i stil med att det var sopigt att fixa frispark åt Tyskland, som de lyckades göra mål på (men man hatar inte på resten av laget som hade lika stort ansvar?) utan det har övergått i grova rasistiska uttalande och till och med dödshot. Dödshot?! Vad är det med människor?! DET ÄR BARA FOTBOLL!
Att det var Durmaz var en av två som säkrade Svergies plats i VM genom att göra mål mot Frankrike i kvalet verkar ingen komma ihåg. Att det enda att göra i en "farlig situation" som det var, med hela tyska laget framför mål och i sista minuten var att på bästa sätt döda bollen fattar man inte heller? Eller att tysken som föll såg att Durmaz glidtacklade och medvetet gick på den för att få frispark? Och varför har inte målvakten fått någon skit? Han stod ju helt fel placerad? Kan det vara för att han heter Robin Olsen? Sverige är inte ens utslaget heller, vi har fortfarnde chans at gå vidare. Poängen är: skit samma, DET ÄR BARA FOTBOLL!  
 
Lynchstämningen i sociala medier efter sådana här händelser är helt vidrig. Men det är tack och lov bara i skrift än så länge och förhopppningsvis låter det värre än vad det är. Kanske har det låtit likadant hemma i sofforna innan masspsykosen sociala medier, men idag kan man lätt posta något i affekt på nätet för alla att läsa och för att få likes och höja dopaminnivån en smula. Aschberg var ju ute och jagade troll för ett par år sedan och det var ju inte sällan ensamma eller utstötta människor med en sorglig levnadssituation bakom de skärmarna.
 
Det som däremot skrämmer mig är att man gjort en studie där man sett att mäns våld i nära relationer ökar när när det är fotbolls-VM. Jag säger det igen: Mäns våld i nära relationer ökar när det är fotbolls-VM. Det är ju ta mig fan helt sjukt! DET ÄR BARA FOTBOLL!
 
Det generellt osportsliga "supporterskapet" inom fotbollen på elit- och landslagsnivå (i alla ligor) provocerar mig över huvud taget. Och VARFÖR är beteendet accepterat? När laget man supportar leder och spelar bra, så hejar man och är så glad och nöjd, men när de ligger under och verkligen behöver pepp och stöd står man och tjurar på läktarna. Vad är det för något liksom? Ska man inte supporta i med- OCH motgång? Man kan heller inte applådera motståndarna för snyggt spel när de gjort mål. Och man hatar motståndarna. Hatar. Man kan till och med hata en specifik spelare. Va?! I England har man väldigt strikta regler för publiken på matcher och hur man ska uppföra sig, och bryter man mot dem så kan det innebära både böter och att man blir portad. Men innan matcherna gäller det att gå till "rätt" pub, för hamnar man i motståndarnas klack kan det vara kört. Till och med om man hävdar sig vara "neutral", att inte supporta något av lagen. Vad är det ens?! Sport och våld är inte synonymt! Sport och politik är inte heller synonymt! 
Egentligen så provocerar fotbollen på den här nivån mig över huvudtaget. Spelare blir betalda helt obscent stora summor pengar i lön för att spela fotboll. Spela fotboll?! Motsvarande jobb (eftersom man nu menar att spela fotboll är ett jobb) för kvinnor inte ger i närheten av dessa pengar i lön. Men det kan vi prata om en annan gång. 
 
Det verkar i alla fall som att Jimmy Durmaz nu fått minst tio gånger så mycket kärlek som hat på nätet och han och landslagets hälsning är en bit på vägen. Det verkar också som att majoriteten av svenskarna inte accepterar den här typen av beteenden. Och jag tror det är så viktigt att säga ifrån, att säga att det är inte okej! Det är inte okej i något sammanhang. Men jag tror också att FIFA måste säga ifrån, landslagsledningen måste säga ifrån, spelarna måste säga ifrån och dessutom föregå ännu mer med gott exempel, trots att det inte är deras ansvar att andra människor är dumma i huvudet. Hela attityden MÅSTE förändras.
DET ÄR BARA FOTBOLL!! 
 
 
 
 
 
 
3

God morgon torsdag

Jag vaknade med en katt på huvudet idag. Han låg där och "kloade" mig i hårbottnen med nosen bokstavligen i örat på mig och spann så det ekade i hela skallen på mig. Det är hans trix att få upp mig och ge honom mat. Det fungerar. Det är liksom det enda sättet att få bort honom från huvudet.
Anyways, sommarvärmen verkar ha gått på paus och det är lite svalare här lite idag, vilket är rätt skönt om ni frågar mig. Hästarna ska ridas och sedan ska jag göra färdigt en hemsida som ska ut på lördag. Just nu sitter jag dock i soffan med dagens första (och bästa) kopp kaffe och har bläddrat igenom nya Hippson. Som vanligt var det fullproppad med intressanta ämnen och artiklar, bland annat om ryttarfys och träning bredvid ridningen för att både bli en bättre ryttare, men också hålla längre. Ett ställe i Skåne kör till exempel cross fit i ridhuset med pallar, vattenkannor, fodersäckar och sånt där tungt som finns i stallar. Helt lysande smart! Vi vet ju att det tar tid att ha häst och jobba eller gå i skolan (eller både och!) och ska man också hinna med träning så är ju det en toppenlösning att åtminstånde ha det på samma ställe som hästarna. 
Nu grötfrukost och djupdykning i första delen i artikelserien om utbildningsskalan, det blir fint! 

Ridsystemet jag använder

Jag är ju som ni vet klassiskt skolad, mina ridpass på banan eller ridhuset har i stort sett alltid snarlika upplägg och det finns flera anledningar till det. Framför allt beror det såklart på träningsfysiologiska anledningar för att minimera skaderisken och maximera träningseffekten, men också av psykologiska anledningar för hästarna. Hästar är vanedjur och jag tror att det är viktigt att de känner igen sig i arbetet för att känna sig trygga och vilja jobba med mig. Mina ridpass ser därför alltid ut såhär:
1. Uppvärmning
2. Skrittpaus 
3. Huvudarbete (inkl. micropauser)
4. Nedvarvning
5. Avskrittning
 
Uppvärming: Hästar behöver, som alla andra atleter, värma upp innan man kan komma till den faktiska träningen. Blodet som huvudsakligen syresätter inre organ och matsmältningsapparat hos en häst i vila ska dirigeras om och istället ge de stora muskelgrupperna syre, och leder och ligament behöver komma igång och "smörjas upp".
I uppvärmningen ingår alltid minst tio minuter aktiv skritt på helt lång tygel. Inget släpande av fötter i underlaget. Jag brukar ofta leda mina hästar en stund innan jag sitter upp. Hästen ska avspänt skritta genom hela kroppen, "pendla" med huvudet och ha så stort övertramp som det går. Därefter minst fem minuter på kortare tygel. Först fortfarnade på ganska långa steg, som åt ökad skritt. Då vill jag kunna starta, stanna och vända med eftergift i nacken, i en längre och lägre form, innan jag kortar form och steg till mellanskritt. Kollar av samma saker där och joggar sedan igång i trav under lättridning. Alltid lättridning i början av ett pass för att avlasta hästens rygg innan den är helt uppvärmd. Här fokuserar jag på takten, att hästen joggtravar med egen motor, att den spårar, är mjuk i nacken och att jag kan göra små variationer i tempo att jag kan växla mellan rakt och böjt spår (20-metersvolter) och att jag kan rida svagt sidvärts på exempelvis förlängda hörnlinjen eller utmed långsidorna. Efter ca tio minuter går jag över till galopparbete i samma system. Allt utan någon press. Det ska kännas lätt, men hästen ska svara på mina hjälper, både framåtdrivande och förhållande. Uppvärmningen ska just värma hästen och göra den psykiskt och fysiskt lösgjord. Efter uppvärmning i båda varv pustar jag alltid i skritt i ett par minuter. 
ℹ️👉🏻En spänd häst kan varken lära sig något nytt eller komma till faktisk träning, dvs muskelbyggande träning för hållbarhet, det vi kallar för genomsläpplighet eller ridbarhet. Hästen blir inte lösgjord bara för att man tar tyglarna, den måste få lite tid på sig. Att förvänta sig att allt ligger på plats redan från början är inte bara orealistiskt, det är oschysst mot hästen också. Den behöver en chans att komma igång. En fysiskt eller psykiskt spänd ryttare kan heller inte lösgöra en häst, så det gäller att hålla både kropp och knopp i schack. 
ℹ️👉🏻Lösgörande rörelser och övningar är till exempel övergångar, tempoväxlingar, framdelsvändning och skänkelvikning. I uppvärmningen jobbar man med utbildningsskalans grundläggande fas; takt, lösgjorhet och kontakt. 
 
Huvudarbete: Beroende på vad jag har tänkt att träna på och hur hästen känns för dagen så lägger jag sedan upp arbetet med det. Mina hästar som befinner sig på LA-MsvB-nivå jobbar just nu mycket med skolor och rakriktning, dvs samlande arbete som får dem att lägga mer vikt i bakbenen. Vi jobbar med att utveckla både påskjut och bärighet, och måste därmed röra oss mellan stegen i skalan. Men hela tiden tillbaka till lösgjorheten om den går förlorad. 
ℹ️👉🏻Skillnaden mellan spänning och anspänning är att när hästen är anspänd så jobbar den forfarande lösgjort och det är endast i det läget som man faktiskt tränar den. Det är när den tar i. När den inte förstår, blir rädd eller vill fly hamnar den i det spända läget och genast blir det nedbrytande istället för uppbyggande. Då backar man ett snäpp och går tillbaka till lösgörande arbete för att få hästen trygg igen så man kan komma in i träningsläge. Jag är också noga med att låta dem få korta pauser eller strecha efter längre samlande jobb, så de inte går in i väggen. Jag vill hålla dem happy, så de vill fortsätta! Det gäller också att lära sig känna när hästen börjar bli trött, eftersom det är större skaderisk då, och inte köra på och nöta för länge. Jag brukar tänka att de alltid skulle kunna orka en liten stund till när jag avslutar. 
 
Nedvarving och avskritting: Efter det samlande arbetet får de jogga ner i trav under lättridning en stund för att komma ner i puls och andning och strecha ut överlinjen, utan att för den sakens skull hamna i framvikt och lägga sig i handen utan vill ha kvar lite kontakt på tyglarna. (Jag har aldrig förstått det där med att släppa tyglarna helt när man travar av dem, det känns ju som att vaska hela arbetspasset, att bara släppa allt.) Jag joggar ner på samma sätt som jag värmer upp. Raka och stora böjda linjer. Tre serpentinbågar (på lång bana) eller 20-meters åttvolt (kort bana) är en bra övning för att kolla att hästen vänder med en utan att tappa takten att den går att ställa och böja åt båda håll och följer ryttaren. Efter det skrittar jag, eller sitter av och leder, minst tio minuter på lång tygel. Ofta gör jag det utomhus om jag ridit i ridhuset, både för att de ska få se annat och för att variera underlaget för dem. 
ℹ️👉🏻Lika mycket som att hästen behöver värma upp så behöver den successivt komma ner i varv efter arbete. Inte bara för att minska skaderisken, men också för att motverka träningsvärk och ömma muskler i efterhand. Den behöver "gå av sig" mjölksyra och slaggprodukter som blivit av träningen och återgå till normalpuls och -andning innan den går in i stallet. Blod som huvudsakligen har syresatt musklerna under arbetspasset ska återgå till de inre organen och hela kroppen ska tillbaka till "nolläge". Är det sommarvärme och den är svettig kan den duschas för att kylas ner innan man skrittar av genom att leda den, då blir återhämtningen snabbare (precis som attt man kan låta den ånga av på vinterhalvåret innan man lägger på filt eller täcke). 
 
Givetis ser passen olika ut beroende på hur gammal hästen är, vilken utbildningsnivå den befinner sig på och vad man vill ha ut av just det passet, men detta är en (i min värld) bra mall för ett systematiskt och pedagogiskt upplägg för hästen i dess träning och utbildning. Jag ser det också träningen som ett gigantiskt pussel; man kan inte få alla bitar på plats på samma gång, framför allt inte när ryttare eller häst ska lära sig något nytt. Det måste få ta tid. Och då är det extra viktigt att man kan falla tillbaka till komfortzonen (lösgjordheten) när man stöter på patrull, framför allt för hästen. 
 
Hur brukar dina ridpass ut? 🐴