Åsa Foglé

Fredagslistan
Dagens önskan: En fin lottovinst inför mitt besök på Eurohorse och GHS i morgon. Köpsuget tilltar. 
Dagens undran: Vad hände egentligen med Johan Palm? Och vart är Zlatans biografi som jag lånat av en vän och dessutom gärna vill läsa nu?
Dagens bästa: Än så länge mitt perfekt kokade ägg. 
Dagens väder: Grått. Urbota tråkigt. Det är typ inget väder. Bara grått. 
Dagens längtan: Jag längtar efter våren. Och efter vänner jag inte sett på länge. 
Dagens planer: Strax stallet, sen möte, ridning, kvällsjobb och sedan pizzanight med H. Det blir fint! 
Dagens vill ha: Materiellt, ett par gaitors, spirituellt lite själsro.
Dagens skratt: Nej, det har inte infunnit sig än, jag har ju precis vaknat. Kaffe först. 
Dagens roligaste mail: Non. 
Dagens lunch: Det kommer bli något i bilen idag. Vad vet jag dock inte än. 
Dagens låt: Här säger jag Timbuktu - Spring. Den växer för varje lyssning tycker jag. 
 
En lydig häst är en lycklig häst?
Lillen två år och har precis blivit klippt och börjat Åsas skola.
 
 
Är en lydig häst en lycklig häst? Frågar du mig så säger jag tveklöst ja. Även om de är våra älsklingar och vi vill gosa och gulla med dem, så är hästar flockdjur och behöver ha en tydlig ledare för att må bra. Ledaren ska visa vägen, vilken plats man ska vara på, vad som är okej att göra och vad som inte är okej att göra.
 
Jag får ofta höra att "Lillen är så snäll". Och ja, visst är han det. Men han är även väldigt konsekvent uppfostrad och hanterad. Jag har till exempel aldrig använt samma kommando för olika saker, vilket givetvis har gjort det lättare för honom. Jag har satt upp regler för vilka beteenden som är okej och vilka som inte är det och jag har hållit dessa, no exceptions. För mig är det till exempel inte okej att stå och skrapa med hoven på gången. Det blir tillsägelse varenda gång det händer och eftersom jag har befärst ordet "Nej!" så räcker det att säga det. Men det är med samma tonfall varje gång. Men man får påminna, vissa gånger knappt, andra gånger oftare, men jag släpper inte en millimeter på dessa regler. För hur ska hästen veta vad som gäller när det är okej ibland och andra gånger inte? I min skola är heller inte okej att gå iväg när jag sitter upp. Eller gå före mig in i stallet/ridhuset/what ever. Eller ta min plats genom att gå på mig eller knuffa mig. Det är inte heller okej att klia sig på mig. Och det är för att det hade inte varit okej att göra detta på flockledaren, om denne inte bett om det.  
 
Detta kanske låter hårt, men jag diskuterar inte med mina hästar. Jag leder flocken, jag bestämmer. Men med det inte sagt att det är "hårda tag". Det kan det bli om underordad inte inställer sig i ledet, precis som flockledaren hade korrigerat det, men det är massor med beröm och kärlek också. Alla beteenden som jag vill ha berömmer jag. Men det behövs ramar och det resulterar i trygga, snälla och lyckliga hästar som vet som som förväntas av dem och vad de kan förvänta sig av mig. 
 
 
Sol och snuva
Crap. Jag har sovit alldeles för länge igen. Kom förvisso hem sent från ridskolan i går kväll, men ändå. Elever och hästar var som vanligt duktiga, kanske lite extra duktiga just igår faktiskt. Det var även mina hästar. Bägge två gick som klockor, helgvilan verkar ha gjort susen. Och dessutom verkade vädergudarna höra mig och bjöd på lite vårvädersförhandstitt. Idag kikar solen också fram, så jag får svälja müslin, kaffet och ägget och sticka upp till stallet. Det vankas dygnsjobb senare och jag måste hinna rida innan dess. Förkylningskänningen i kroppen väljer jag att ignorera just nu. Ha en fin tisdag hörni!