Torsdagsträning

I torsdags var jag och Lillen på tur till Borås och tränade för Jenny Schreven igen, som alltid är lika roligt! Hon kände nästan inte igen honom, "He has gotten so big!" Haha, ja, han är ju nio år i år. NIO ÅR! Igen, vad händer med tiden? Inte för att åldern har någon betydelse för storleken på hästen, men ändå. Hon tyckte att han biffat på sig sedan sist hon såg honom i alla fall. Och det har han ju. Jag som ser honom varje dag är hemmablind, men jag tänkte samma sak när jag såg Lisa rida på honom. Min lille, store kille. 
 
Passet då? Vi jobbade med övergångar, kvicka på honom, få honom ännu lydigare för benen och komma fram igenom nacken till handen. Basic work. Det är det där spjärnet han lägger sig i som vi bara måste igenom. Sen jobbade vi även med samlad skritt till samlad galopp och tillbaka igen på tygeln, inte giraffstyle, vilket det i alla fall känns som när han lägger sig i handen på mig. Och med nya stövlar som skaver och klämmer blev det dessutom lite klurigare. "Ta fram maaagmusklerna Bertha!" Men vi kämpade bra och avslutade med en väldigt bra känsla och vi fick även med oss bra tips. No news direkt, Lisa säger samma sak. Jag hade förmodligen också gjort det om jag hade stått på marken och sett mig själv rida, haha.  Varför är man alltid för mjäkig när det kommer till ens egna hästar?