#carrotonastick: Om en del hästmänniskors förutfattade meningar
Alltså internet. Detta fantastiska hittepå som kopplar hela världen samman, men som också ibland tenderar att bli en trollskog och en arena för know-it-all-ligan. Jag vet inte hur det ser ut på andra områden, men i hästvärldens nätforum ser man frågor (som aldrig är dumma, den som frågar vill lära sig!) med svar det ena knasigare än det andra. Och det handlar om allt. Allt ifrån tips på ridövningar till utrustning, diskussioner kring hovars form, höjd, färg och kvalitet (och vad X bör säga till sin förmodligen utbildade och erfarne hovslagare att hen ska sko), råd om att göra tagelanalyser och ge homopatpreparat för att få bort stereotypa beteendestörningar med till bilder på ryggar med frågan om vilken sadel man ska ha. (Svaret på det är för övrigt att anlita någon som kan se om en sadel ligger bra eller inte.)
Kommer ni ihåg att jag i somras lade ut ett litet klipp där jag på skoj rider på Lillen med en morot på en pinne? Det blev delat och viralt, både på instagram och facebook. Nu hade det börjat delas igen och med 2,3 miljoner (!!) visningar finns säkert lika många åsikter. De flesta förstår att det är på skoj, att hästen inte lider och ser ut att må bra i största allmänhet. Men vissa människor är helt insane på att göra bedömningar och uttala sig på ett 20 sekunder långt klipp, där de inte vet någonting om någonting i det här fallet. Och som i så många andra fall. De vet ingenting om mig, min häst, hur vi tränar i vanliga fall, vad vi gjorde precis innan klippet gjordes eller varför jag gör detta. Det finns dem som menar att jag är elak som retar den stackars hästen, andra tycker att jag plågar honom för att jag har sporrar på mig. En tredje grupp tycker att jag är helt ute och cyklar för "det är faktiskt inte så man lär en häst gå framåt!" (som om jag någonsin har påstått det..) och ytterligare någon menar att den minsann kan rida utan både träns och sadel och det gjorden den personen för läääängesen, också som om jag har kommit och påstått att jag är den första personen i historien som gör detta. Det är så fascinerande att man liksom drar egna slutsatser om vad jag vill förmedla med klippet. Och att gå in och försöka förklara något för dem är inte ens någon idé, de har redan bestämt sig för vad de tycker. Jag kan lika gärna köra huuvudet i väggen. Det är det de som redan gjort till mitt försvar och jag tackar och bockar ödmjukast för det. Men vet ni, de kommentarerna bekommer inte mig så mycket för jag vet att min häst varken lider, hatar mig eller kommer få bestående men av det där. Och majoriteten förstår poängen med klippet, tack gode gud. #detfinnshoppförhästmänskligheten. Mina favoritkommentarer är i still med: "That's how I train my husband.. carrot on a stick.. haha!" " XX will you use one of these with cake on a stick for me whilst I'm on the treadmill haha" och "It's true with all of us.."
Nu ska jag åka till stallet och sen vidare mot ridskolan, vi hörs igen hörni, ha en fin annandag!