Novemberkoman lyser med sin frånvaro

Det här måste i nuläget vara en av de mest inspirationslösa bloggarna som finns. Jag vet själv hur det är att klicka in på bloggarna man brukar läsa och mötas av samma rubrik dag ut och dag in. Man tröttnar och struntar i det. Och så glömmer man av till slut. Tills man någon dag, av någon anledning, kommer att tänka på den där personen som skriver bloggen och undrar hur det går för den nu? 
 
Och här är jag igen! Ni som följt mig länge och känner mig vet att jag brukar drabbas av det jag kallar för novemberkoman vid den här tiden på året. Ni vet, den där tröttheten som känns ända in i märgen, den där olusten och saknaden av att vilja göra någonting. Man vill bara lägga sig i soffan, dra filten över huvudet och liksom bara härda ut tills det blir advent. Det har faktiskt inte varit så farligt i år, hör och häpna. Jag vet inte om det hänger ihop med att jag började jobba igen efter sjukskrivningen i mitten av oktober, och jag har haft fullt upp. Det är kul, men det gäller att kunna ta en sak i taget och jag övar fortfarande på det. Jag har varvat assistentjobbet med träningar för mina elever, men även börjat jobba med min vän som driver eget och behövde hjälp med sin webbsida och viss masknadsföring. Så roligt att kunna jobba tillsammans, precis som när vi gick i skolan! Jag har även varit en del i ett liknande projekt som jag snart kommer berätta mer om när det är färdigt. 
 
Men jag ska försöka shapea up uppdateringen i den här bloggen lite bättre än vad jag gjort hittills. Förutom vardagen finns det en del jag vill skriva om. En kort uppdatering nu är i alla fall att benet mår bättre och jag kan rida ordentligt, även om konditionen lackar lite fortfarande, så jäkla klen, haha. Men hästarna är igång och nu väntar vinterträning innan nästa säsong drar igång. Jag och Lillen har en start kvar i år, på hemmaklubbens årliga decembertävlingar, det blir kul!