Hästeriet

I kompetensbeskrivningen står det:

” Behörig att söka till C-tränarutbildning är den som:

–       Uppnått 22 års ålder

–       Innehar diplom som av SvRF diplomerad hästskötare.

–       Tävlat med flertalet placeringar och är väl etablerad på nivå motsvarande

            · Dressyr Msv B

           · Hoppning - 1,30m

           · Körning** - Svår klass ...

             osv. 

Övriga kompletterande meriter kan vara:

-        Utbildat hästar till och med motsvarande nivå.

–       Regelbundet deltagit i träning för A- eller B- tränare.

-        Diplomerad SRL II-III.

–       I övrigt bedömas lämplig vid antagning."

Anlednignen att jag skriver detta är att jag inte blev antagen på grund av att jag endast gjort två starter i MsvB och ansågs inte etablerad i klassen. Att jag checkar resten av behövrighetskraven och minst tre av fyra kompletterande meriter spelade ingen roll.

Jag skrev dock redan i ansökan att jag visste om att jag brast på den punkten, men hoppades att min utbildning, min vilja att undervisa och ambition att jobba heltid med det kunde kompensera för det. Det blev tvärt nej. Via mailkontakt med förbundet förklarade att jag dessutom missat hela säsongen på grund av ett brutet ben, men att jag nu är tillbaka och ska igång igen. Jag skrev också att jag kontinuerligt ridit och tränat för endast utbildade ridlärare, B- och A-tränare sedan 7 års ålder, att jag har två egna hästar jag utbildat från unghäst till MsvC/MsvB nivå och som har potential för högre klasser, har ridit in flertalet hästar och har tävlande elever varje vecka. Jag bad dem också att trots bristen på tävling överväga min ansökan och kanske ringa mina referenser. Men det blev nej med förklaringen att det var många meriterade ansökningar och att jag hade för få starter i MsvB. 

***

Jag får, helt ärligt, inte ihop logiken i detta riktigt. Jag vill inte låta arrogant, men jag anser att jag är mer meriterad att bli tränare än någon som bara har hästskötarexamen och tävlat MsvB. Jag har undervisat i snart tio år och har fått goda omdömen av både föräldrar och elever, och det bästa; Jag ser mina elever och hästar utvecklas, vilket måste betyda att jag ändå gör något rätt.

Det står i kompetensbeskrivningen för C-tränarutbildningen att det övergripande "målet (...) är att lägga grunden för elever och hästars tävlande i Lätt klass". Faktum är jag redan gör detta och dessutom har mina elever haft goda framgångar och resultat. Jag är redan diplomerad SRL II och därmed testad av förbundet i det mesta som ingår i C-tränarutbildningen. Men bara för att jag inte har tävlat mer pga förklarliga skäl, eller är så duktig på att tävla (pga ren och skär prestationsångest!) så får jag inte gå utbildningen än. 

För mig är det helt främmande att likställa tävling och utbildning. Att bara för att man kan tävla på en viss nivå, så kan man undervisa andra? Det finns inget som är synonymt med det. När man tävlar visar man det man kan och när man utbildar och tränar lär man in/ut nytt. Man lägger pussel. Bara för att man är en duktig tävlingsryttare är man inte automatiskt en duktig pedagog och eller teoretiskt kunnig inom ridlära. Bara för att man är duktig på att tävla kan man inte automatiskt se hur olika hästar bör tränas för att vara hållbara och lyckliga. Eller kan veta hur man ska lära både elever och hästar på olika sätt. Det kan snarare dessvärre vara tvärt om. Tävlingsinriktade individer tenderar att ha lite för bråttom och alla vet ju vi att utbilda hästar (och elever) tar tid och kräver tålamod. 

Men det är alltså dessa tävlingsryttare som förbundet vill se stå ute och undervisa? Som utan grundutbildning gör det som en bisyssla och kanske ser det som en trevlig bonus i plånboken? Man vill alltså inte se dem med utbildning och examen inom ämnena jag nämner ovan? Inte dem som faktiskt investerat i en två-treårig utbildning på heltid för att kunna jobba med hästar och undervisning och verkligen brinner för det? Det känns väldigt märkligt med tanke på hur man formulerat syftet med utbildningen där man skriver bland annat att man vill: 

" - Höja yrkeskunnande och yrkesstatus.

- Synliggöra tränaryrket genom tydliga kompetensbeskrivningar."

Men eftersom jag vill vara en person som inte bara gnäller, utan vara konstruktiv också så kommer här även lite förslag på förändringar som ridlärar- och tränarrådet i förbundet borde överväga att diskutera, för att jobba emot syftet ovan. 

•  Byt plats på minimikraven och det som anses meriterande. En bred grundutbildning borde ligga som bas för att bli tränare.

• Att ha utbildat elever och hästar tidigare och själv tränat för licensierade tränare borde också väga tyngre än tävlingserfarenheten. 

• Självklart ska det vara en lägstanivå på den egna ridningen, för man kan inte (som Kyra säger) förklara hur jordgubbssylt smakar om man inte smakat (och kanske ätit en burk eller två) själv. Men det ska inte behöva vara kopplat till tävling. Men åter igen, att rida för att utbilda och träna, både hästar och elever, och att tävla är inte samma sak. Ens praktiska kunnande kan ens egna tränare bekräfta. 

• Ha antagningsprov/intervjuer och gör antagningen mer individuell, se till den ansökandes utbildning, erfarenheter, motiv, nuläge osv. Kanske till och med ett ridprov? Det krävs lite mer arbete, men jag är övertygad om att man vinner på det i längden i form av en ökad yrkeskompetens hos tränarna, vilket ju är syftet.