Om ideella krafter

 
Jag har dåligt samvete. Jag har mycket på agendan just nu och bloggen blir lite lidande av det. Jag känner bara att jag måste prioritera jobbet/jobben och Highway i nuläget. Som jag skrev i förra inlägget har det varit långa dagar hela veckan, och jag har oftast inte varit upp i lägenheten förrän sent på kvällen, vilket bara har inneburit snabb kvällsmat och direkt i säng. Idag är jag dock ledig, även om jag ska ner till jobbet senare i ideell form för att vara domarsekreterare på ponnydressyr. Man måste ställa upp för laget.
 
De ideella krafterna på ridklubbar runt om i landet håller på att sina, så även på min hemmaklubb Alingsås Ryttarsällskap. Och på ett sätt kan jag förstå det. Om det endast är eldsjälarna som ensamma drar runt tävling efter tävling tröttnar de till slut. Vi måste engagera, inspirera och framför allt ge frivilliga fuktionärer lagom mycket jobb varje tävling. Det ska inte vara jobbigt, man ska lämna tävlingsplatsen med känslan att vilja hjälpa till igen. Det måste vara roligt var funktionär! Och ju fler man bli, desto lättare blir det. En viktig poäng är dessutom att det måste vara frivilligt. Tvång, i stil med "alla hemmaryttare måste hjälpa till på minst en tävling" fungerar sällan i ideella sammanhang. Det ger snarare helt motsvarande verkan. Ingen vill. Man ska inte heller behöva muta/"ge morötter" för att få folk att hjälpa till. Man måste hitta vi-känslan; "VI ska göra VÅRAN förening till den som folk minns och pratar om som en bra, trevlig och välorganiserad förening och tävlingsplats!"  
 
Hur skapar man vi-känslan då? Det finns många vägar att gå. Eldsjälarna som åtagit sig uppdraget som tävlingsledning (all heder åt er!) måste sätta sig och fundera på hur man ska mobilisera. Hur gör man ridskoleeleverna delaktiga? Privatryttare? Räcker en facebookstatus eller ett anslag på hemsidan? Eller behöver man blir mer personlig i kontakten med klubbmedlemmarna, som utgör föreningen? Ett mail/telefonsamtal/sms/? 
Kan man ordna funktionärs-kick off innan tävlingssäsongen drar igång? Uppladdning i form av gemensam frukost på själva tävlingsdagen? Vi är alla bekanta med uttrycket ryttarfest, kan funktionärsfest fungera i liknande syfte? 
 
Jag tror att de ideella krafterna fortfarande finns, men att de måste organiseras, peppas och uppskattas ännu mer för att de ska finnas kvar. Många av Sveriges ridklubbar kämpar för att ekonomin ska gå ihop, att hyra in tävlingsledning och funktionärer är inte ett alternativ. Och slocknar dessa eldsjälar på grund av för hög arbetsbörda så kommer vi snart inte ha några tävlingar kvar. Det tål att tänkas på.