Hästeriet

Efter två års heltidsstudier, ett tre dagar långt yrkesprov och fyra hundra gjorda lektionstimmar har jag äntligen fått det svart på vitt av Svenska Ridsportförbundet att jag får titulera mig Svensk Ridlärare II. Vägen dit har varit otroligt rolig och fantastiskt lärorik men också lång och slitig, och ibland känts hopplös till och med. När jag bodde i Skara så jobbade jag en kväll i veckan på Götenes ridskola, hade privatlektioner och pendlade till Nääs för att jobba i princip varenda helg utöver plugget på heltid. Jag höll dessutom igång min egen ridning och träning på Marillo och försökte samtidgt ha någon typ av socialt liv. Och jag är otroligt glad och för alla underbara vänner och hästmänniskor jag lärt känna i Skara och jag saknar dem/er, väldigt mycket. Jag saknar hela Skara väldigt mycket faktiskt. 

 

Och jag är glad att jag haft och fortfarande har möjligheten att få jobba med ambitiösa och duktiga elever som stimulerar mig i mitt arbete och min strävan efter att bli en ännu bättre pedagog där jag kan få fortsätta att dela med mig av min erfarenhet och kunskap till andra. Det är ju det jag älskar. Och det är värt alla svinkalla kvällar i olika ridhus när jag knappt känt varken tår eller fingrar, all egen träning, allt nötande och finjusterande, alla tidiga morgnar och sena kvällar med huvudet i skolböckerna. Och jag är stolt över mig själv, det är jag faktiskt! Målet med utbildningen var att bli diplomerad och det är jag nu. Jag är diplomerad!