Hjälm och knäskydd
Helst av allt hade jag velat sätta på Lillen hjälm och knäskydd efter att ha gått ensam i hagen mer eller mindre i två år. Jag är absolut för att hästar ska få gå tillsammans och käka gräs med andra hästar, klias, hjälpas åt att vifta bort flugor, leka, putsa på varandra och allt det där. Jag är övertygad om att det är det allra bästa för dem, både fysiskt och psykiskt. Alla vet ju att hästar mår bra med andra hästar. Men, skaderisken framför allt vid ihopsläppet ger mig knottror och får mig nästan att bli religiös ("Om någon nu snälla finns där uppe se till att han inte skadar sig nu!"). Samtidigt är det en viss stress varje dag vid insläpp och visitation. Är han trasig? Lillen är min bästa vän och min tävlingspartner och det sista jag vill är att han går sönder. Men, det får inte vara på bekostnad av hans välmående och ett par månader om året får jag helt enkelt stå ut med att ha lite skadeångest, medan han gå ute med sina polare och tuggar gräs i godan ro.
Tur att min pålla blir så stressad av att gå ihop med andra hästar att jag inte ens behöver fundera på att släppa ihop henne med någon, haha. Lugnast för henne och lugnast för mig...
SV: Steg ett är ju ändå att vara medveten om sina fel och brister och arbeta utifrån det. Att ändra sin sits tar ju så lååång tid, men skam den som ger sig! Ja, när vi är 45 får vi ha som mål att kunna sitta som henne, hehe. Tur att vi har några år på oss ;)