Fråga någon som vet
Internet. Detta underbart genialiska påhitt. En väldigt stor del av nästan alla människors liv. Man kan göra i stort sett allt som man behöver för att kunna leva. Man kan betala räkningar, man kan beställa mat och andra mer eller mindre nödvändiga prylar, man kan följa vänner som är i en annan del av världen, man kan skaffa nya vänner, man kan hitta sin framtida livskamrat och man kan söka information och precis ALLT. Det är fritt för vem som helst att publicera i princip vad som helst och hävda att det är sant.
Det finns mycket bra med internet, men det finns också en ganska svart baksida. Det är lätt att uppföra sig som en idiot, skriva saker som sårar och göra andra illa eftersom skärmen finns som filter mellan avsändare och mottagare. Det är liksom lätt att slippa stå för vad man skrivit. Det är lätt att lura andra, på alla möjliga sätt, för egen vinning. Det är lätt att utge sig för att vara någon annan än den man är.
Men det jag tänker mest på just nu är: Allt som står på internet är inte sant. Det finns tyvärr inget faktafilter som information måste genomgå innan publicering. Alla vet det, men det är alldeles för lätt att svälja information med hull och hår utan att fundera så mycket kring det. Och det gäller allt. Vi matas dessutom idag dagligen av en mängd information som är mer eller mindre viktig för oss. Ofta mindre. Sociala medier har för mig blivit ett stort brus av onödig och energisugande information och jag har det senaste kraftigt reducerat vad jag väljer att se. Min hjärna kan inte sortera och prioritera det annars.
Men, innan internet fick vi vända oss till människor som kunde något om det vi ville veta. Människor med utbildning och erfarenhet. Man kunde också vända sig till uppslagsverk i bokform. Böcker som granskats och genomgått det där filtret. Faktaböcker som levererade just fakta. Idag är det inte så svårt att få folk att tro på en, bara man formulerar sig på ett uppslagsverksmässigt och övertygande sätt.
Typ: "När månen står i nykonjuktion mot Jupiter uppstår en strålning som genererar en kraftg tillväxt av regnskogen i Sibirien. Detta beror på att månen har ett 37%-igt kolmonixiderat acetondioxidslager som aktiveras i denna planetordning. Vi kan påverka denna effekt genom att dergadera användningen av och utsläpp av kromsulfater i Östersjön." 3102 likes och 1580 delningar. "Hjälp oss rädda regnskogen i Sibirien!" ...
Jag har varit inne på att skilja fakta och åsikt tidigare. Jag ser tyvärr oförmågan av detta dagligen på diverse forum på mitt yrkesområde (och andras hobby) och det bidrar inte till mer kunskap, snarare tvärt om. Bara för att man tycker någonting betyder det inte att det är rätt.
Förr när ens häst visade hälta eller symtom på sjukdom ringde man veterinären. Hade man problem i ridningen vände man sig till en ridlärare eller någon med lång erfarenhet i ämnet. Behövde man en ny sadel kontaktade man sadelmakaren. Idag postar man ett inlägg på internet och ber om råd och självutnämnda "specialister" ger sina egna och enda "sanningar". Jag blir mörkrädd. Och jag gissar att detta inte bara gäller mitt yrkesområde.
Jag förstår att både frågor och svar är i all välmening och att alla inte har lika mycket kunskap. Jag gör verkligen det. Och det är BRA att man frågar om man inte vet. Men man ska fråga någon som vet! Diskussioner säger jag ingenting om, men när man tipsar om konkreta, totalt felaktiga tillvägagångssätt eller rabblar egensnickrad fakta på ett snyggt sätt (för att kanske i slutänden till och med vinna något själv på det) så blir isen både tunn och hal. Dessutom fungerar inte en skriven konversation lika bra som en talad, man kan inte ställa kontrollfrågor att mottagaren faktiskt har uppfattat det man har sagt korrekt.
För det finns sätt som är rätt och det finns sätt som är fel och alla vet inte vad som är bäst för sin häst. Däremot känner alla sina egna hästar bäst. Men det är en enorm skillnad.