Åsa Foglé

Glömmer och går vidare
Alltså, jag har redan glömt starten förra helgen. Den är arkiverad i glöm-och-gå-vidare-arkivet. Med facit i hand borde vi inte ha åkt överhuvudtaget. Förutsättningarna var långt ifrån optimala både yttre och inre och vem tror då att man kan prestera. Tydligen jag. Det gick inget vidare. Med en klump i halsen lämnade jag banan och kände mig som världens sämsta matte, ryttare och hästägare och funderade på om jag inte skulle ta ryttarlivet av mig. Sluta helt och hållet. Hade mental inställning bedömts hade jag fått nolla tror jag. Och det tror f-n att man inte rider bra när man fastnar i den negativa tankespiralen, som bara snurrar fortare och fortare. Och det går ännu sämre när man (läs jag) mentalt klår upp mig själv gul och blå också. Tur att jag fick tröst och pepp av fina människor. Jag insåg inte heller där och då att en ganska avgörande detalj kallad pms även spelade ut hela sitt register just den dagen. Skönt att få en förklaring, även om jag vet att jag har för mycket i livet just nu och jag behöver gallra radikalt innan det är försent. Men hästarna behåller jag ett tag till. De är ju mitt liv.