Hästeriet

 

Som den nörd jag är skaver det på insidan på mig när jag ser slavirgt upphänga, skitiga träns. Eller sadlar upphängda snett på knöliga schabrak. Det funkar inte om man är perfektionist. Och det är jag, i alla fall när det gäller hästarna och deras omvårdad och utrustning. Jag har oerhört svårt att bara "kasta in" utrustningen i sadelkammaren, som jag (tidsoptimisten) ibland tvingas göra. Då måste jag nästan be den om ursäkt nästa dag.

 

Hur utrustningen sitter när den är på är minst lika viktigt. Schabrak som drar sig och glider bakåt när man rider kan jag nästan få eksem av. De åker i soporna direkt. Det räcker att bara tänka på det så ryser jag, av obehag. Samma sak med schabrak som drar och stränar över manken. Jag riktigt känner hur obekvämt det känns för hästarna när utrustningen inte sitter som den ska. Och i mitt jobb drar jag mig inte för att lägga om en sadel, sätta om benskydd, rätta till en sned nosgrimma eller peta in en flärp på tränset. Det är klart man kan glömma eller missa något, även jag själv, men det är viktigt att grejerna sitter ordentligt och inte skaver. Och det är viktigt att hästarna är rena, inte bara för att det motverkar skav men för att de ska "känna" sig fina. Inte vill man väl gå till jobbet med skit under naglarna, smutsigt hår eller kläder som inte sitter ordentligt? Hel och ren, inte "upphängd och nersläppt", för att använda ett av min mors välanvända uttryck.

 

Och det värmer mitt ridlärar- och hästnördshjärta de gångerna jag kommer in i stallet och sadelkammaren på jobbet och ser mina elever ta hand om hästarna, deras utrustning och stallet ordentligt efter avslutat pass. För det är lika viktigt som ridningen, och det är detaljerna som gör helheten!