"Dygnetruntmänniskan", en reflektion #repost
Anna Hassö hade skrivit ett småroligt, ganska träffande om än såklart kryddat inlägg om olika typer av ryttare som lever på att rida, hur och när de rider beroende på vilken gren de ägnar sig åt.
En annan måste av ekonomiska skäl ha en anställning vid sidan av sin satsning på egna hästar och hästföretag. Och en dag i en annans liv kan se ut ungefär såhär:
Förmiddag i stallet. Mocka, strö, fylla vatten, rida, ta hand om utrustning och häst, rida igen, putsa, hänga in grejerna, släppa ut hästar och snygga till stallet. Av någon anledning sprack tidsplanen idag också.
Hem, börjar byta om redan på vägen in, laddar kaffekokaren, av med resten av kläderna, tvåminutersdusch, äta en macka i farten medan man letar i högen vid sängen vad som kan bli ”dagens civila outfit”. Jeans och en polojumper. Andan i halsen. Sen igen. Slänger på lite smink, hivar upp en tofs, parfym och solglasögon. Hittar inte de vita sneakersarna. Är de i stallet? Hinner inte åka förbi igen och kolla. Tar Blundstonesen. Åker till jobbet.
Tillbaka till stallet på vägen hem. Packar höpåsar och fixar kraftfoder eftersom det inte hanns med i förmiddags. Kvällsmockar och – fodrar, civilklädd. Skinnjackan nerdregglad av nydrucken häst. Sopar och släcker.
Hemma 21.47, hänger tvätt som legat i tvättmaskinen sen igår, tömmer diskmaskinen och laddar den igen med kaoset som belamrar hela köksbänken (sambon gjorde samma sak härom dagen, så turen är min). Klappar katterna och fodrar dem. I säng, ställer klockan på 5.32 för att hinna rida innan nästa arbetspass på 20 timmar startar och sen slutar måndag morgon. Då är det direkt till stallet igen för att rida två hästar för tränare, motionera en tredje, göra stallet, ha elever och så rullar det på.
En kan vara glad om man hinner se sambon ibland. Att ha råd med resor, nya kläder eller andra nöjen kan man mer eller mindre glömma. Inga luncher med Amazon Sueca-stövlar här inte, haha.
Men hästar är livet och livet är hästar, helt enkelt. Det är slitigt emellanåt, men så värt mödan och man får tillbaka så mycket av alla hästar och elever. Visionen viljan är ju att i framtiden kunna jobba med detta på heltid. Och hade jag inte älskat det så hade jag slutat för länge sen.