Åsa Foglé

Fredagsfunderingar: Foder

När jag gick på ridskolan på 1990-talet så var det standard att ge en stor häst ca 10 kg torrt hö och 3 kg havre eller möjligen pellets per dag. Hästarna på ridskolan fick också betfor och mineraler. Storhästarna skulle ha 1 kg kraftfoder per mål, ponnysarna ett halvt. End of story och det verkade funka fint (även om någon ponny kanske var lite väl speedad och någon annan 100 kg för fet, haha). Men det var så det var och det fick jag lära mig och applicerade senare på Marillo, min första foderhäst. Det gick inte. Energin i havren gjorde en redan ”vild, men vacker” häst ännu vildare och jag fick tipset att köpa ett havrefritt müslifoder, som då var det enda på den svenska marknaden, Dynavena. Dyrt sa pappa, men det funkade bättre på Marillo och i mindre mängd kunde jag nästan kontrollera honom. Minns att Sten (Lindgren) kunde skrika: ”Och så inget jävla sken efter!” ganska ofta på hoppträningarna, hahaha. Och att flera gånger bockade av mig när jag skrittade av bara för att han kunde, ungefär. Att Marillo var olydig och ouppfostrad, sent inriden och efter det förvildad igen tänkte man inte så mycket på. Han hade behövt lydnadsträning snarare än mindre foder.

Idag är inte bara sporthästarna höga i blod, utan även hobbyhästarna (jag pratar ridhästar av halvblodsmodell nu) kan ha rätt mycket blod (i uppfödarnas ambition att ta fram nästa Valegro) och med det kommer mer energi och nerv, något som blir svårt för många hobbyryttare att kontrollera. Hästägarna får kanske rådet att dra ner på kraftfoder, men kanske inte att öka grovfodergivan eller se till så att man har ett vallfoder med bra värden. Kanske hade rådet att rida mer varit bäst? För för lite foder kan också ge magsår pga för kort tuggtid, men kan också skapa beteendeavvikelser som är svåra att få bort.

 

Jag tänker att hela foderbiten känns oerhört komplex, den också, som allt annat när det gäller hästar och ridning. Forskare kan komma fram till generella riktlinjer, men i slutändan är det ändå alltid individuellt, vad varje häst fungerar bäst på. Och jag tycker att det blir lite farligt när man går ut med artiklar i stil med ”Enbart vallfoder räcker”. För i vårt samhälle idag är det mer vanligt att man bara läser rubrik och kanske halva ingressen och drar sin egen slutsats än att man faktiskt tar sig fem minuter att läsa hela texten, kritiskt granska den och sedan tänka lite själv utifrån egen kunskap och framför allt kunskap om sin egen häst. För det är många parametrar som spelar in. Vad väger hästen? Hur mycket rids den? Hur mycket grovfoder orkar den äta ett dygn? Behöver den lägga på sig muskelmassa? Behöver den gå ner i vikt? Är den lättfödd? Svårfödd? Hur är den i temperamentet? Hur bor den? Box? Lösdrift? Stor hage? Rasthage?  Hagkompisar? Osv osv osv.

För det spelar ju ingen roll om man ger hästen 15 kg grovfoder och den bara orkar äta 9-10 kg per dygn, då behövs kraftfoder. Och en balans mellan energi och protein. Man kan inte bara äta protein för att bygga muskler. Jag tycker jag både hör och läser ofta att ”den behöver muskla på sig”. Nästa fråga är ju då, vad och hur mycket äter den? Hur mycket rids den? När man då får höra att hästen får i stort sett bara underhållsbehov (vad den behöver för att kunna stå och gå, andas och att organen ska fungera) och rids tre- fyra dagar i veckan i skogen är det inte konstigt att den inte bygger muskler. Den behöver ju energi, protein, träning och vila, tillsammans i balans. Precis som vi. Fråga vilken fitnessmänniska eller bodybuilder som helst hur mycket de äter. Jag kan garantera att det är långt över underhållsbehov, men det är också noga avvägt mot träningsnivå och vila. För man får inte glömma att vilan är viktig, det är då kroppen bygger muskler.

En häst mår som bäst med mycket rörelse och lång ättid. Det vet vi. Och med det här inlägget vill jag inte på något sätt mässa eller komma med stora pekpinnen. Jag vill bara ge er mina tankar kring detta, utan även inspirera till intresse att lära sig mer om foder och träningsfysiologi för att hitta just det bästa för sin häst. För precis som allt annat är det individuellt.

Nu ska jag åka till jobbet, ha en härlig fredag hörni!