Hästeriet

Gårdagens start med Lillen blev väl inte riktigt som planerat. När jag åkte hemifrån på morgonen kände jag mig trött, sliten och inte alls så pepp på att tävla och livskamraten undrade (i all välmening) om jag "inte skulle skita i det då?" Skita i det?! Aldrig i livet. En kommer inte någonstans genom att "skita i det". Och dessutom var det ju lagtävling och jag har ägnat antal timmar för förberedelser och så vidare. Men med facit (eller protokollet) i hand skulle jag kanske ha gjort det, haha. 

Framridningen gick väldigt bra ur många synpunkter. Jag var i min bubbla, Lillen var med mig mestadels, han var mjuk och följsam, även om jag kanske inte riktigt lyckades starta bakbenen till hundra. Men, planen var att  rida igen programmet i en mjuk känsla, inte i ett spjärn, som det ofta kan bli när vi blir lite nervösa och tappar bort vår bubbla. Men det här gången var bubblan i alla fall med på banan, även om uppvisningen blev "underhållande" som domaren valde att kalla det, haha. Vi bjöd både på galoppavslutning på travökning, osynliga skolor, två rena byten där det det skulle vara förvänd galopp, kospark med riktningsbyte på sista galoppdiagonalen och allt detta med en skeptisk bjudning. Men, han var ändå hyfsat mjuk i nacken! Men vad kan en gör mer än att skratta åt spektaklet, fortsätta öva och komma igen?