Åsa Foglé

Nostalgitripp anno 90-talet
Förra veckan tog jag och Helly oss en liten nostaglitripp down memory lane på Övre Nygård. Alingsås Ridklubb (idag ryttarsällskap): ridskolan där vi växte upp. Fritidsgården som vi spenderade merparten av vår lediga tid på. Stället där vi lärde oss det mesta om hästar, deras skötsel, foder och ridning, men också om kamratskap, hierarkier, ansvar, ledarskap och vikten av att samarbeta. Ridanläggningen som vi skötte lika mycket som hästarna och stallet, där vi kunde gå och frivilligt plocka sten på galoppbanan, sopa läktare och kratta kanter i ridhuset och rensa ogräs utanför stallet. Mycket var sig likt, men mycket har också ändrats.
Att bara gå in genom dörren till stallet var som en tidsresa tjugo år bakåt i tiden, även om det var annorlunda. Men det är som att det sitter något i väggarna. Det som på vår tid var ridskolestallet med spiltrader är idag ponnystall med boxar för inackorderingar. Spångången som vi krattade diagonala mönster i är borta, men det gamla stallkontoret finns kvar. Där vi blev tilldelade hästar av ridläraren är nu ett litet mysigt fikarum med bord, några stolar och en soffa. Sadelkammaren är också något modifierad men den gamla sadelbocken är kvar. Helt fantastiskt! Och som kronan på verket används fortfarande sadeltvålen i de blå askarna. Som back in the old days!
Vi mötte också ett par av de äldre stalltjejerna från vår tid, de man såg upp till och ville bli lika duktig på att rida som. Nu var de där som ponnymammor med sina döttrar och ponnysar. Cirkeln sluts, allting går igen. Helt underbart! 
På något sätt blir jag både lycklig och sorgsen. Lycklig för tiden jag fick med alla mina kompisar och hästar, som på många sätt formade mig till den person jag är idag. Men jag blir också sorgsen för att den är förbi. Och sorgesen för att kulturen inte riktigt är som den var då. Att drivet att ta hand om och sköta om anläggningen inte verkar finnas kvar på samma sätt. För den är tyvärr rätt sliten nu och underhållet är eftersatt. Vad det beror på stavas säkert pengar, och bristen på dessa. Och det är verkligen synd, för det finns potential att kunna skapa en riktigt fin ridskola och idrotts- och sportanläggning!