Första maj välkommen!
Alltså, jag fattar inte vart hela arpil tog vägen. Long gone kan man säga i alla fall. Men jag har hunnit med att kicka igång båda hästarnas tävlingssäsong. Jag och Lillen var i Mariestad och allt var frid och fröjd tills vi fik startsignal och red in på medellinjen. Då gick Lillen och köpte korv och jag fick släpa honom runt hela programmet. Suck. Men på det igen bara!
Carmen och jag var i Ulricehamn i söndags. Vi åkte själva och hade en ganska tidig start. Var i stallet strax efter fem på morgonen och började packa och fläta. (#vadgörmaninteförsporten) Väl framme hade jag (för en gångs skull!) god tid på mig att göra i ordning oss. Eftersom jag var ensam fick jag ju klä på mig själv först och sedan Carmen, men det gick bra. Hann till och med gå några varv med henne innan jag satt upp. På framridningen var det tjockt. Jag tror vi var tretton eller fjorton ekipage inne i ridhuset samtidigt, eftersom de körde dubbla banor. Och jag tenderar ju till att då bara försöka hålla mig ur vägen, men den här gången var jag tvungen att fokusera på Carmen som blev rätt spänd av detta.
Det hängde ju såklart med in på banan, vilket också stundtals visade sig som en ojämnhet i gången. När hon blir så spänd blir hon dels kort i ena bak i skritten, men också i galoppen, där hon då blir "stampig" i bak. Och då kan hon heller inte länga sprången. Domaren kallade till sig oss efter ritten och sa att hon emellanåt var ojämn och det hade dragit ner betyget, så att jag skulle förstå varför. Och jag vet ju att det händer när hon blir så spänd, men jag är nöjd med att jag ändå kunde rida i det och inte bara sitta och åka med som en liten vante. Det är bara att öva vidare helt enkelt!