Åsa Foglé

Samma banor i hoppning varje gång?

I lördags var jag med en av mina elever och hennes unghäst på en pay n’ jump. Och gud så inspirerande! Jag vet inte om det är för att jag faktiskt vill eller om det beror på det enorma ridsuget, men nu har jag fått för mig att jag vill börja hoppträna igen. Inte på några stora hinder, men för variation och för att det är roligt och kanske med målet att åka ut och starta någon lokal klass så småningom.

Så funderade jag lite kring hoppsporten och tävling för nybörjare och på lätt nivå. I dressyren rider vi ju samma program i alla klasser, upp till det egenkomponerade kürprogrammet, på alla tävlingar. Samma vägar och rörelesr varje gång. Vi har därmed möjlighet att träna rörelser och moment ur programmen, men också på programmet i sin helhet. Vi lär oss programmen vi ska rida och jag får för mig att det inte bara skapar en trygghet hos ryttaren utan också hos hästarna som känner igen sig på det sättet. För hur många hästar bjuder inte till lite extra in på diagonalen? ;) Tävlingsmomentet i sig innebär ju ofta även ett visst stresspåslag, nervositet och kanske både yttre och inre press för många ryttare. Man ska visa upp sin häst på bästa sätt och bli synad och bedömd in i minsta detalj. Det krävs år av rutin, ridna program, träning och övning för att göra detta så likt som man gör det hemma.

På hopptävlingar är det annorlunda. Dit kommer både ryttare och hästar till olika banor varje gång. Olika linjer, olika vägar och olika hinder. Jag vill inbilla mig att det adderar lite extra nerver för många ryttare tills man har varit ute några gånger och lärt sig att memorera banan med hjälp av endast banskissen och genom att titta på några ekipage innan man lastar ur (om mna nu inte kunde gå banan). Är inte det lite märkligt egentligen, på lägsta nivå alltså?

Jag ställde frågan till en av våra främsta hoppryttare och tränare i Sverige när jag var på fortbildning i våras. ”Skulle man inte likt dressyren kunna ha en och samma bana på varje tävling i lätt klass (och kanske för unghästar) så att man kan öva på linjerna i det på träning?” (Såklart menar jag inte att vi bara tränar programdelar i dressyren och jag vet att man inte gör det i hoppningen heller, men just när man tränar på tävlingsmomentet) Jag fick svaret att lära sig nya banor varje gång ingår i hoppsporten. ... 

 

Men ni som tävlar i hoppning; Är det helt otänktbart att ha en specifik bana motsvarade dressyrens LC:1, en motsvarande  LB:1, en som LB:2 och så vidare? Och att precis som i dressyren ökar banan i teknisk svårighetsgrad, men också på höjden? Men det är fortfarande samma vägar och samma hinder. Och sedan kanske i medelsvår klass skulle banorna börja se olika ut varje gång? 

 

 

#1 - jessie

Hej. Det som gör det svårt att ha samma bana i hoppningen är följande. Inte alla ridbanor/ridhus har samma mått. Det har de i dressyren. Banbyggaren brukar få en lista vilket hindermaterial som finns. Detta varierar på olika klubbar. Sedan får denne bygga utefter det.
Personligen gillar jag lite överaskningar och vill gärna ha nya banor. Dessutom är det ändå ganska fantasilöst ibland i de lägre klasserna:)

Svar: Fast jag tänker att man ändå kan begränsa avstånden med bestämt antal meter mellan hindrena, och att det är ju ändå samma hindertyper som används på den nivån :)
Åsa Foglé